Trädgården är välfylld inför premiären av "Tage't ur lådan", uppsatt av sällskapet Tage Danielssons Vänner inför i sommar.
Ragnar Dahlbergs stämma är behaglig att lyssna på. Replikskiftena sitter. Sången framförs tydligt. I övrigt låter de förställda rösterna i en del rolltolkningar något anakronistiska i unga öron.
Men åldern på innehållet är knappast problemet i sig, vad gäller revyns påtagliga svårigheter att locka yngre publik.
Tilltalet i refränger som "Kaffe och bullar gör mig glad" och budskap i visor som "Kärleken har ändrat karaktär", väcker nog hos en yngre publik mer av sorgsen reflektion om svunna tiders jämförbara oskuldsfullhet - och i sämsta fall oförstånd inför återgivelser av en för dem obekant tidsanda.
Så hur gångbart är det för vår samtid? Kan man likna Tage Danielssons humor med Kalle Anka på julafton - något som äldre generationer närmast helighåller i ett nostalgiskt skimmer, inför vilket man nästan tar illa upp av yngres skiftande nyanser av oförstånd?
Tage Danielsson är än i dag, fortfarande över 20 år efter sin död, en av Sveriges mest uppskattade kulturpersonligheter. Samtida kritik om viss humors bäst före-datum motsägs av den stora, uppskattande äldre publiken. Även om kluckandet bland borden för en utomstående bitvis förefaller anta mer av sympatiakter än av uppriktiga gapskratt, är applåderna efter varje nummer stadiga. Den breda entusiasmen inför framträdandet går inte att ta miste på.
Inte desto mindre har jag svårt att bedöma förutsättningar för att nå fram till yngre skaror. Men "utan tvivel är man inte klok", som Tage Danielsson själv sade.
När Linköpingsborna för några år sedan tillfrågades om att namnge lokaltrafikens bussar efter kända personligheter från staden, hamnade Tage Danielsson på andra plats efter Lars Winnerbäck.
Kvällar som den här visar han oavsett var han alltjämt hör hemma för en stor publik: på första plats - i hjärtat.