Filip Hammar och Fredrik Wikingsson
Tårtgeneralen
Albert Bonniers Förlag
Jag vet vad ni tänker, för jag tänkte likadant. Filip Hammar och Fredrik Wikingsson, femmans flamsiga komikerpar, författare till en seriös roman? Vad man än tycker om dem som tv-underhållare så inte har de gjort sig kända som känsliga och djupsinniga uttolkare av det mänskliga tillståndet.
"Tårtgeneralen" visar dockpå oanade talanger hos komikerduon.
Romanen tar sin början i mitten av åttiotalet då Jan Guillou och Rekordmagazinet utser Köping till Sveriges tråkigaste stad. Hasse P, en nyligen inflyttad före detta alkis och fixare, bestämmer sig för att återge staden dess självkänsla. Med hjälp av en kritstrecksrandig kashmirkostym som han stulit ur Percy Barneviks garderob lyckas han få med sig Köpingborna på sin idé: de skall baka världens längsta smörgåstårta. Köping ska in i Guinness rekordbok och den där Gill-jo ska minsann få.
Efter en hektisk vinter ringlar sig äntligen det långa bakverket genom stadens centrum och den brittiske Guinnessinspektören förklarar att ett nytt rekord har satts. Men snart börjar minnet av tårttriumfen att blekna, och för att behålla sin status av lokal hjälte drar Hasse P igång det ena vidlyftiga projektet efter det andra.
"Tårtgeneralen" är en berättelse om drömmar, livslögner, misslyckanden och vänskap. Men framför allt om Köping och människorna som bor där. Med imponerande träffsäkerhet och öga för detaljer lyfter författarna fram det unika med småstaden och dess invånare, från de Socialdemokratiska kommunpolitikerna till alkisarna (som alltid står utanför Domus, inte Systemet) och den speciella blandningen av självförakt och lokalpatriotism, kollektivism, avundsjuka, generositet och missunnsamhet.
Det är en bok som frossar i det allra svenskaste, från smörgåstårtor till travhästar, kräftskivor och Sven Bertil Taube, men utan att håna eller bli nedlåtande. Den genomsyras i stället av en sällsam värme och ömsinthet som inte minst omfattar "tårtgeneralen" själv, Hasse P, som i boken beskrivs som en sliten men godhjärtad, mellansvensk Don Quixote.
Efter att Hasse P firat sin triumf med smörgåstårtan går något av luften ur berättelsen. Vi får följa hans fria fall ned i alkoholism och sjukdom, men hans personlighet inte tillräckligt mycket för att hans livsöde skall kännas tragiskt och gripande snarare än patetiskt.
Tårtgeneralen är ändå en på det hela taget mycket läsvärd bok, rapp, rolig och tänkvärd.
LISA BERG ORTMAN