Bumeranger med bra driv kommer alltid tillbaks, vare sig vi slungar dem bakåt i tiden eller använder dem för att få snurr på en stagnerad tillvaro eller fastlåsta relationer.
Fast, det gäller att vara redo.
Ibland bär de bud som visserligen kan vara svåra att initialt hantera, men som också kan leda till nödvändig omorientering och skapare av nya berättelser. I verklighet som fiktion.
Bumeranger kan med andra ord fungera som mycket intrikata redskap och därför bådar den symboliska titeln på Tatiana de Rosnays senast översatta (från engelskan av Elisabet Fredholom) roman, i förstone gott.
Men tyvärr, här blir ordet mest en besvikelse.
Handlingen i "Bumerang" kretsar i korthet runt några medelålderskrisande individer i välbärgad fransk medelklass och tar avstamp i hemligheter ur det förflutna, pockande nyupptäckta i just precis (!) rätt ögonblick.
Så precis rätt, att jag inte kan låta bli att parafrasera Albert Engströms "Kräftor kräva dessa drycker".
Uppgörelser med livet, kärleken och framtiden enligt bästsäljande feel good-koncept kräver ofta spännande triggers, utlagda vid exakt rätt tillfälle, gärna i form av nära förnimmande pusselbitar, och med exakt bitterljuv styrka.
Såtillvida är även Rosnays senaste tänkvärt läsvärd - trots alla sänkande klichéer.