Den som lider av sovjetnostalgi kan förslagsvis ta en tur till Minsk. Personkult, repression och riggade val - ja, ingenstans i det gamla östblocket är den demokratiska fernissan tunnare än i Belarus (Vitryssland) där bokstavskombinationen KGB ännu håller folk i schack.
Knappast förvånande då att president Lukasjenko vann en bokstavligt talat hundraprocentig seger i det nyss hållna parlamentsvalet.
Eller att Vasil Bykau, landets främste författare, hade problem med att få sina böcker utgivna och tvingades leva de sista åren i politisk exil.
Publiceringssvårigheterna gällde bland annat kortromanen "Veteranen", en svartskimrande pärla i den postsovjetiska dissidentlitteraturen som nu gjorts tillgänglig på svenska.
Bokens antihjälte Stupak, en stukad Afghanistanveteran - arbetslös, medellös och smått försupen - har flyttat in i sitt tomma garage, ett eländigt plåtskjul, sedan hustrun börjat vänslas med en bankdirektör.
Självmordsbenägen och bitter över alla "idioter och ryggradslösa kräk" snubblar han en dag in i ett demonstrationståg, blir misshandlad av kravallpolisen och sedan besatt av att skjuta "självaste han" - landets floskulöse starke man.
Vad som börjar som ett slags Taxi Driver i belarusisk tappning - översättaren argumenterar övertygande i efterordet för att vi bör säga så: belarusisk, inte vitrysk - tar emellertid en oväntad vändning, och nästa gång demonstranterna marscherar genom gatorna är Stupaks perspektiv det omvända.
På futtiga 65 sidor lyckas Bykau berätta en pulshöjande historia, säga något väsentligt om de psykologiska och sociologiska mekanismer som håller enväldet under armarna och måla upp en mänskligt tragikomisk och levande bild av en nation där diktaturen och roffarekonomin sitter i samma gistna skuta.