Tedags för normalt byggda damer

Alexander McCall Smith: Tedags för normalt byggda damer. Damm förlag.

Först: Det är ju fel titel! Orginalet lyder "Tea time for the traditionally built", men "traditionellt" kanske ansågs för långt för omslaget. Alla vi Damernas-fans vet att detektiven Mma Ramotswe alltid använder begreppet "traditionellt byggd" om sin egen, överviktiga kropp. Så också i den här, den tionde boken i serien. "Normalt" är en helt annan sak.

För det andra: Jag gillar damernas-serien. Författaren Alexander McCall Smith är rätt osannolik, en skotsk juridikprofessor som är internationell auktoritet på medicinsk etik.

Det är just det som märks så väl; de kloka etiska resonemangen där människan alltid går före principen. Det är varmt och hoppfullt. Ibland slipper nån brottsling undan polisanmälan, när Mma Ramotswe funderat igenom alla konsekvenser över en kopp rooiboste. Rättvisa skipas ändå, men inte alltid i domstol.

Jag tycker också om miljön i Botswana, människorna, bara en sån sak som namnen, som Mr Molofololo och Mma Makutsi. Det är så långt från försupna svenska poliser i Linköping och Skåne man kan komma. Och lika fjärran från über­äcklet i labbet hos CSI.

Trots att böckerna utspelas i Afrika känns de mer nära mig själv, tack vare de allmänskliga, etiska dilemman som detektivbyrån ställs inför. Könsrollerna kan kännas irriterande traditionella (inte normala!), men böckernas karaktärer ser det själva med en road och kritisk blick, så det är ok.

Och böckerna brukar vara mysigt spännande - utan mord och blod.

Med det sagt: "Tedags för normalt byggda damer" är en svag Damernas. Det är för få deckargåtor, egentligen bara en rejäl, nämligen fotbollslaget som slutat vinna. Det finns två sidohistorier, den om den lilla vita skåpbilen som hostar betänkligt och den om sekreteraren Mma Makutsis fästman som lockas av en annan kvinna. Och i alla tre fallen känns "lösningen" ovanligt blek. För att vara Damernas.

ÅSA CHRISTOFFERSSON