19-årige Abel Nema lever i exil i en större stad i Europa och blir kvar där i flera år. Den unge mannen var på jakt efter sin far i ett annat land när oroligheter och inkallelseordern kom hem och han blir kvar utomlands. Huvudpersonen är en gåta, både för omgivningen men också för oss läsare. Han säger inte mycket, svarar artigt på tilltal och han bär på en hemlighet, homosexualitet och en böjelse för unga pojkar. Under en medvetslöshet omvandlas han hjärna på något mystiskt vis och han lär sig snart tio språk, vilket ger honom jobb och tillfällig trygghet. Men inget är fast i hans tillvaro, han blir av med sitt arbete, lever i olika konstiga och mer eller mindre sunkiga lägenheter och umgås (hur mycket en så hemlighetsfull man som han kan umgås med de runt omkring) med folk i periferin av det ordnade samhället, fixare, musiker. För att ordna säkra tillvaron ingår han ett skenäktenskap med en kvinna och undervisar hennes son, liksom en hel del andra privatuppdrag. (Författaren antyder inget om något sexuellt från Abels sida angående lärarjobben, han ertappas dock med en naken pojke senare av sin hustru, oklart varifrån den unge kommer.)
Även om Nema är centralfigur får vi aldrig riktigt något grepp om honom som person eller så mycket av hans känsloliv. Han tecknas mest utifrån hur andra ser honom. Det är mer en kollektiv roman egentligen där han är ställföreträdare för exilmänniskan, här i stor mening, likväl från hemland som till människor i omgivningen som han inte knyter an till, eller på fel sätt. Det är en fet och imponerande bok Terézia Mora har skrivit, prisbelönt som bästa tyska bok för några år sedan. Innehållsrik och full med intressanta och annorlunda karaktärer. Det är en resa bortom medelklasslivet, bortom trygghet och ordnade förhållanden. Terézia Mora har en egen rolig stil och kombinerar humor med ett skarpt öga för mänsklig svaghet och behärskar sitt material fullt ut. Rámus fortsätter att hitta intressanta godbitar.