Jag tröttnade på Spotify efter två veckor. Jag må vara mossig, men för mig är musik så mycket mer än bara det som hörs i högtalarna. För mig handlar det lika mycket om låttextläsning, tacklistor och vem som spelar kompgitarr på spår sju.
Albumet som konstform har ju dödförklarats fler gånger än Fidel Castro, och jag har ännu inte känt någon som helst upphetsning över de tappra livräddningsförsök jag sett hittills: blanka lyxversioner, extra-dvd:er, medföljande klippdockor och hårlockar.
Tills nu.
Precis som alla andra tänkte jag "era smarta jävla fifflare" när The Arks skatteplaneringsursäkt till nya album presenterades. För er som missat: I stället för just album, ges nya skivan "In full regalia" alltså ut som tidningsmagasin och får därmed den sexprocentiga moms som läst kultur åläggs i stället för den tjugofemprocentiga som gäller för lyssnad kultur.
Det var så klart orättvist tänkt av mig. Vid närmare granskning innebär det nya konceptet en win-win-situation för alla inblandade.
För The Ark är det ju uppenbart. Momsminskningen. 19 sidor annonser i tidningen. Distributionsmässigt 600 tidningsförsäljare i stället för 80 skivbutiker. Att det blir ett rejält ekonomiskt uppsving för bandet behöver man inte vara Stephen Hawking för att räkna ut.
Men faktum är att vinsten är nästan lika stor för oss skivköpare. De ovanstående faktorerna gör att skivan har fått ett förtryckt, fast pris på 99 kronor. Billigt. Och den hundrasidiga tidningen är i praktiken bara ett utbyggt cd-konvolut i läsvänligt format. Det innehåller inga stora journalistiska bravader, men har högre kvalitet än de flesta andra, blanka gratismagasin som tvingas på oss. Och innehåller trots allt flera texter skrivna av meriterade (om än mer än vanligt fjäskiga) skribenter som Jan Gradvall, Andres Lokko och Hanna Fahl. Den mäktiga mängden kuriosa som översköljs oss ger ett grymt mervärde, med den ambitiösa Arkepedian som pricken över i:t.
Momsplaneringen har blivit lite av vårens trend: Ulf Lundell skickade med sin senaste skiva i en diktbok. Jazzmusikern Oskar Schönning gjorde ungefär likadant. Men böcker känns lite väl. Ett välskrivet magasin är perfekt.
Än så länge är det på experimentstadiet. Artistmagasinet är registrerat som ett nytt magasin och har egen hemsida, men det finns ingen nummer två planerad. Jag tror på succé och uppföljare redan till hösten.
Det enda problemet är väl att ett fullformatsmagasin blir rätt knöligt när man knögglar in det i skivhyllan.