Inom arkeologin talar vi ibland om "destruction layer"; ett bränt skikt i marken som berättar om en civilisations död. Något slutade katastrofalt illa. Men vi vet inte varför.
Therése Söderlind skildrar ett sådant tidslager av en norrländsk familjs historia i dess undergång med konflikter, försvinnande, mord eller självmord. Någon utför brottet, en annan döljer det, den tredje tar på sig skulden och den fjärde får bära dess konsekvenser.
Mental arkeologiDenna fjärde person är Anna, till synens den enda överlevande efter en djup och skakande familjetragedi. I hennes fortsatta liv tvingas hon omedvetet förhålla sig till denna katastrof samtidigt som hon söker sig loss från den genom att förstå vad som egentligen hände. Ett slags mentalt arkeologiskt sökande efter sanningen.
När Therése Söderlind debuterar med romanen "Norrlands svårmod" gör hon det med ett starkt språk och fascinerande komplexa personlighetsbeskrivningar.
Tre perioderDet vilar onekligen något djupt svårmodigt över denna norrländska familj, där livet så mycket kretsar kring jakt, fiske, lördagsdans och skoterkörning. På ytan en grön idyll men som döljer en historia av kärlek, svek, hat och avund. I Therése Söderlinds roman bär varje människa sitt eget drama och sina egna djupa frågor om existens och överlevnad.
Författaren rör sig växelvis i tre olika perioder; tiden strax före tragedin då Anna är sju år, sju år senare hos moster i Härnösand och ytterligare tio år därefter som ung självdestruktiv kvinna i Stockholm. I bokens andra del låter hon så de tre tidsskikten löpa samman till ett här och nu som kräver ett obönhörligt svar på vad som hände då. För att hålla samman så många olika lager och samtidigt låta dem kommunicerar med varandra krävs en författare som kan hantverket. Och det kan Therése Söderlind fullt ut.
En stark debut är det. Och en välskriven bok som berör.
JAKOB CARLANDER