Den som kan bortse från fördomar har en spännande stund framför sig i hängmattan.
För den cyniske är det svårt att bortse från känslan att Thomas Bodström blev författare för att han saknade en rad i sitt CV. Den framgångsrike fotbollspelaren som blev framgångsrik advokat, framgångsrik politiker och - åtminstone nästan – framgångsrik kändis. Men det var någonting som fattades. Kulturell credd, kanske.
Fjärde delenNär Dagens Nyheter 2008 tog sig an debutromanen ”Rymmaren” inleddes recensionen med den korta meningen ”Närmast oläsbar.” Och så var det.
”Rymmaren” har nu fått tre uppföljare. ”Populisten” är den fjärde och sista delen i en svit som handlar om en manlig advokat som inte heter Thomas Bodström men väl Mattias Berglund.
Vilka egenskaper denne försvarsadvokat besitter kan du säkert själv räkna ut. Ett par ledtrådar: Hans känsla för rättvisa är inte svag och när någon är i trubbbel ser han inte stillatigande på. Bodströms … förlåt, Berglunds sambo är en framgångsrik politiker och boken rör sig mellan advokateri och politik. Hjälten har dessutom problem med en trulig tonårsdotter och ett samvete plågat av det faktum att han inte alltid spelar enligt reglerna.
Bra betygDet är lätt att raljera. Men författaren Bodström har utvecklats och förtjänar nu bättre. För om spänningsromaner i slipsmiljö är din grej är "Populisten" värd att läsa. Boken är svår att lägga ifrån sig. Sverige är attackerat av en hacker. En minister blir hotad i sitt hem. Hur hänger det ihop? Jag vill inte sluta läsa innan jag vet. Det är ett bra betyg för en bok i den här genren.