Och i år är det förstås mer fantastiskt än någonsin för oss kalenderbitarnostalgiker. Ett helt decennium att sammanfatta! Det är bara att hänge sig åt frosseriets lustar.
Men bara för att jag är nostalgiker tillhör jag inte det alltför stora gäng som automatiskt gastar om att det minsann aldrig blir som förr. På musikfronten vågar jag faktiskt påstå att det aldrig har varit bättre än på 00-talet. Okej - i ett globalt perspektiv kanske andra halvan av 60-talets begåvningsvåg kan tävla. När det gäller svensk musik är jag dock beredd att utan tvekan här och nu utnämna detta decennium till tidernas bästa.
Håller ni inte med mig? Jag ber att åberopa följande bevis, som också går att använda som julklappstips:
Allt med Håkan Hellström!
Säkert! Hello Saferide!
"Markusevangeliet"!
Frida Hyvönens "Silence is wild"!
Två första skivorna med Moneybrother!
Nästan allt med Kent!
"Hallelujah" med [Ingenting]!
"Landet vi föddes i" med Tomas Andersson Wij!
Marit Bergmans "Baby dry your eye"!
Asha Ali!
Broder Daniels sista!
"Mina hundar" med Fattaru!
"Heartbeats" i José Gonzalez-versionen!
Jens Lekman!
"Alla vill till himmelen" med Timbuktu!
"These walls don't lie" med Promoe!
Sophie Zelmanis "Sing and dance"!
"Mon amour" med The Plan!
Maia Hirasawas "Though, I am just me"!
Titiyos "Stumble and fall"!
Så okej, hit me. Vad hade 60-talet? Hep Stars?