Under 1960-talet väcktes medvetandet om att den industriella och ekonomiska samhällsutvecklingen åsamkade skador på miljö och natur. Under 70-talet växte kritiken, och man kunde urskilja en miljörörelse. Inom denna diskuterades och ifrågasattes även samhällets ideologiska inriktning, samspelet mellan politik och miljö.
Under senare decennier har denna diskussion och detta engagemang tunnats ut och ibland helt försvunnit. Dock fanns kortare uppvaknanden under mitten av 80-talet och 90-talet.
Att det senaste året inneburit ett lyft för miljö- och klimatfrågorna har väl inte undgått någon. Men ganska få har nog reflekterat över varför det varit så tyst tidigare.
Utifrån dagens alarmerande läge för jordklotets ekologiska hälsa, har Björn Forsberg, forskare i miljö- och utvecklingsfrågor vid Umeå universitet, sammanställt en debattbok. Den är skriven med personlig vinkel och bitvis stark indignation. Men det hindrar inte att den belyser många viktiga sammanhang och perspektiv när det gäller miljöfrågans svårighet att hävda sig.
Det är slående hur miljöfrågorna kommer och går som trender i debatt och politik samtidigt som utvecklingen "därute" fortgår och successivt förvärras med obönhörlig konsekvens. Det är även påfallande hur miljöpolitik nästan alltid innebär att åtgärda missförhållanden, reparera skador, eller på olika sätt i sista stund åstadkomma en förändring.
Däremot är det sällsynt att man på politisk nivå analyserar riskerna och tar ett större helhetsgrepp, och därmed också försöker förebygga eller styra samhället i en annan och mer hållbar riktning.
Sådana tankar väcks vid läsningen av denna bok. Björn Forsberg lyfter fram det politiska spelet såväl som de medvetna strategierna från näringslivet för att på olika sätt tona ned miljöfrågorna eller motverka åtgärder som kan påverka den ekonomiska tillväxten. Frågan om tillväxten har ju blivit det dominerande argumentet i hela samhällsbygget under senare år. Inget får störa denna.
Forsbergs genomgång visar hur synen på tillväxt - och konsumtion som förutsättning för denna - blir en av ödesfrågorna i skapandet av ett långsiktigt hållbart system.
Vad som är djärvt och lite överraskande i denna skrift är hur Forsberg även ifrågasätter kända miljöföreträdare som Stefan Edman eller Gro Harlem Brundtland. Deras perspektiv som Forsberg benämner ekomodernism försöker på olika sätt plädera för hur miljöns förbättring är beroende av teknisk utveckling och ekonomisk expansion.
Att detta inte är värdeneutralt utan innebär ställningstaganden som kan ifrågasättas argumenteras övertygande för i "Tillväxtens sista dagar".