Tonåringarna förtjänar så mycket bättre

En lördagkväll på bio. Den lilla salongen är full av väluppfostrade kulturkonsumenter, 30-50 år, som har kommit för att se den kritikerrosade och Oscarbelönade "Du gör mig galen" – en amerikansk indiefilm om kärlek och psykisk sjukdom.

Men innan huvudnumret drar igång visas en trailer för "Scary movie 5": två plågsamma minuter av pungsparkar, tokiga frisyrer och skrikande tonårsstjärnor. Det är som att bli överkörd av en hel karavan med studentflak, precis när man har slagit sig ner framför "På spåret".

För trots att "Scary movie"-filmerna rutinmässigt har sågats av kritiker under ett drygt decennium så har de hittat en entusiastisk målgrupp bland tonåringarna. De första fyra filmerna drog in 818 miljoner dollar i biointäkter. För ett vinsthungrigt Hollywood är det helt logiskt att fortsätta spotta ur sig uppföljare.

Men det är svårt att förstå hur någon – oavsett ålder – villigt kan offra en och en halv timme av sitt liv på film nummer fem. Medan parodiklassiker som "Det våras för sheriffen" och "Spinal Tap" lekte med genreklyschorna på ett smart och vanvördigt sätt, nöjer sig teamet bakom "Scary movie 5" med att göra simpla skämtversioner av scener ur aktuella Hollywoodsuccéer, som "Inception", "Black swan" och "Rise of the planet of the apes".

Resultatet är en samling trötta bajs-, kräk- och fetmaskämt. Den enda scenen som är riktigt rolig – när fyra vattenkammade Bibelstudenter förvandlas till blodtörstiga zombier – slarvas bort i en rad sega upprepningar. Filmen marknadsförs hårt på att Lindsay Lohan och Charlie Sheen spelar sig själva i inledningsscenen, men när de ska driva med sina egna destruktiva beteenden blir det bara sorgligt.

Det är ofokuserat, taffligt filmat och illa skrivet – toppat med en "symbolisk" lesbisk sexscen som stinker av homofobi. Tonåringarna förtjänar så mycket bättre.