Vad blir det till lunch i dag? Kanske kycklingfilé? I så fall är du inte ensam. Svensken äter i genomsnitt 18 kilo fågelkött per år.
Innan kycklingen hamnade på din tallrik levde den i dryga 30 dagar - på en yta som motsvarar halva tidningssidan du just nu läser. Större än så är inte livsrummet för de flesta kycklingar.
"Monsterbiff till middag?", skriven av Torbjörn och Ylva Esping, är inte någon aptitretare direkt. Journalistparet lyfter på locket till en värld av fixerade suggor, fjättrade mjölkkor, fifflande slakterier och tystade besiktningsveterinärer. Det görs grundligt och initierat.
Men svenskt djurskydd är väl i framkant, invänder någon. Möjligen, men djurvälfärden är långt från tillräcklig för att det ska vara etiskt försvarbart att äta kött, menar makarna Esping. De vill att konsumenterna får bättre information om hur djuret haft det. De vill se alternativ till prispressat kött producerat under plågsamma former.
Espings tar exemplet med kycklingarna. För att få snabbväxande, muskulösa fåglar med mycket kött bedrivs hård avel. Följden har blivit raser med stora benproblem.
Under sitt korta liv har många kycklingar svårt att gå, de har ont. Långsamväxande raser finns men uppfödarna tycker de är krångliga att importera. Långsamma kycklingar innebär dyrare kött. Är konsumenten beredd att betala för det? Ja, tror och hoppas författarna.
En ganska förbisedd effekt av hårt uppdriven djurhållning är att djurens sexuella integritet kränks. Att djur insemineras vid aveln känner de flesta till. Men hur går det till när man ska få en kalkon att ge ifrån sig sperma? För att säga som det är, den runkas av. Kapitlet om hur tuppar, galtar och suggor stimuleras sexuellt av sina skötare är häpnadsväckande och motbjudande läsning - om man inte är zoofil vill säga.
Monsterbiff till middag? är en viktig bok man både blir sorgsen och upprörd av att läsa. Min enda invändning är några av påståendena i bokens inledande del. Till exempel att vi måste döda djur för att överleva. Det är förstås inte sant.
Fast det verkligt upprörande är förstås de förhållanden boken belyser. Till exempel att köttpriset sjunkit med 30 procent på 20 år och att konsumtionen av fåglar, grisar, kor och tjurar ökat drastiskt under samma period.
Priset för köttfrossan och de ökade lönsamhetskraven betalas av djuren. Det finns, som bekant, inga gratisluncher.