Katarina Wennstam:
Smuts
Albert Bonniers förlag
Katarina Wennstam håller verkligen en tydlig linje i allt hon gör. Att googla på ord som våldtäkt, prostitution, övergrepp, förövare, offer ger många träffar på hennes namn. I de tidigare reportageböckerna "Flickan och skulden" och "En riktig våldtäktsman" har dessa företeelser stötts och blötts.
Nu sällar hon sig till de journalister som tar steget över till skönlitteraturen. Undertiteln spänningsroman tar genast ner alltför högt ställda litterära förväntningar till en lagom nivå.
"Smuts" är en riktig djupdykning i allt som kan tänkas dyka upp under en nyhetssändning; en kopplerirättegång, ett korrumperat rättssystem, prostituerade kvinnor men också mer perifert hedersmord och Balkanflashar. Allt skildrat genom det framgångsrika paret mediechefen Rebecca och juristen Jonas Wahl.
Att det är mitt i detta perfekta pars verklighet, med ett hem hämtat direkt ur ett inredningsmagasin, familjedramat ska brisera är givet. Torsken som vem som helst. Torsken som sover i samma säng.
Tevejournalisten Wennstam kan samhällets högt och lågt på sina tio fingrar. Miljöer och typer (åklagaren, veganen, feministjournalisten, nyhetsankaret, aktionskämpen, hallicken) frammanas med säker blick. Länge är det en verkligt engagerande roman; tät, psykologisk lyhörd, gigantisk research, trovärdiga gestalter, hög samtidsträff framför allt i dottern Emmas vacklande sexuella uppvaknande som kunde vara hämtat ur filmer som "Hip hip hora".
Sedan händer något efter det stora avslöjandet som gör att de sista femtio sidorna känns lite forcerade. Som om författaren eller förlaget har velat få ut den snabbt så att den ska "landa mitt i debatten om sexköp och trafficking" och Wennstam inte riktigt längre orkar fortsätta problematisera.
Båda huvudpersonerna stänger in sig i förnekandets träsk (ett Poggenpohlkök går ju inte att lämna, hellre stå ut med litet smuts i relationerna) och allting förblir business as usual.
Maria Tellander