Tragikomisk mellanfilm från Allen

Det har blivit dags för den årliga filmen från Woody Allen. Tyvärr är det ännu en mellanfilm. Det brukar heta så när Allen inte är på topp. Men frågan är om han inte ska byta namn till Mellanfilm Allen. 

Med visst undantag för "Match Point" (2005) så verkar han vara fast i ett kroniskt skiss-stadie. Det gäller även "Du kommer att möta en lång mörk främling".

Historien kretsar kring två par. Anthony Hopkins och Gemma Jones spelar ett lite äldre gift par där han drabbas av åldersnoja, skiljer sig och med ekonomiska medel lockar till sig en ung pinuppa.

Deras dotter, spelad av Naomi Watts, drömmer om en lyckad karriär som gallerist och att bli med barn. Hon är gift med en misslyckad författare (Josh Brolin) som i sin tur suktar efter litterära succéer och bombnedslaget tvärs över gården.

Woody Allen använder det upplägget för att leka med könsroller, moderna lyckomyter och spiritualism. Det är tragikomiskt och med Allens mått mätt ovanligt sorgliga människo­öden.

Allens största tillgång är hans förmåga att verbalisera pinsamma sanningar om människan. Vissa scener är som vanligt så fyndiga att man själv skulle vara glad över att någonsin kläcka en sådan kommentar.

Min favoritscen är när Naomi Watts med mer eller mindre ledande frågor försöker övertyga sin chef om sin egen sexighet. Det är briljant. Sådana scener räddar filmen som annars består av lite för många ofullbordade eller återanvända idéer. Dessutom tycker jag att flera av skådisarna kämpar med att hitta rätt ton. Alltså; ännu en mellanfilm.