Anders Bockgård: Drotsen Bo Jonsson Grip - välgörare och brutal imperiebyggareTryserum gårdar förlag
Drotsen levde cirka 1330-1386 i den turbulenta tid som följde på digerdöden. Själv var Bo Jonsson mest känd som jordägare av stora mått och hans jordinnehav var koncentrerat till Småland, Östergötland och Mälardalen.
Det märks att Bockgård är insatt i turerna kring gårdarna och deras öden, bland dem borgen Bjärkaholm söder om Linköping.
Skrala källor
Men att skriva en biografi över en person som levde under svenskt 1300-tal möter svårigheter, något som antyds i Bockgårds klassifikation av verket. Källäget är ytterst skralt. Det man kan få fram är i bästa fall vad han hade för sig och utifrån det dra slutsatser.
Men Bockgård nöjer sig inte med det, utan fyller källornas luckor med egna reflexioner och skriver själv "alla små detaljer i denna bok kan inte beläggas och de har inte utspelat sig i levande livet, men de bör vara troliga eller åtminstone tänkbara".
Svartmålning
En del tvivelaktiga påståenden kan jag ha överseende med. Det gäller exempelvis den bild Bockgård målar av Magnus Eriksson, vilken verkar bygga helt på heliga Birgittas svartmålning av honom, att Sverige ses som en enhetlig nationalstat och att källkritiken skulle ha utvecklats på 1700-talet.
Men jag kan inte hålla med om att en bok, med Bockgårds egna ord, måste bli torr som öländska Alvaret bara för att man håller sig till källorna och det de berättar. Bockgård hade vunnit på att renodla sin berättelse till en utpräglad biografi - den digra käll- och litteraturförteckningen tyder på god kunskap om materialet.
Om språket dessutom hade rensats från ålderdomliga uttryck och tyngande bildspråk hade Bockgård kunnat åstadkomma en riktigt intressant bok om den betydelsefulle Bo Jonsson (Grip).