De sex första böckerna om Irene Huss filmas just nu i Göteborg. Det är ett svensk-tysk-danskt projekt med Angela Kovács och Reuben Sallmander i huvudrollerna.
Lite oväntat har projektet dessutom fått oväntad hjälp med uppmärksamhet av TV4:s "Lets dance".
- Ja stackars Lasse Brandeby, som spelar kommissarie Andersson i filmerna, han hade ju verkligen inte räknat att han skulle bli kvar i programmet så länge. "Hälsa Lasse att han är en bra produktplacering" sa jag vid ett tillfälle, men han tyckte visst inte att det var så roligt, säger Helene Tursten som är på besök i Stockholm för att prata om den sjunde boken i serien om kriminalinspektör Irene Huss och hennes kollegor - "En man med litet ansikte".
Den nya boken kretsar kring människohandel av den smutsigare sorten. Efter en fruktlös jakt på en stulen bil där en pensionerad polis körs ihjäl hittas en ung, och grovt sexutnyttjad, död flicka av en slump i en jordkällare. Snart inser Irene Huss att den okända flickan, som är i tolvårsåldern, troligen ansetts förbrukad och därför dödats. En mörk verklighet rullas upp.
- På några år har tyvärr den här marknaden exploderat. Det är rent slaveri och sker här i Sverige, det kommer ett hundratal såna här sexslavar hit från främst forna Östeuropa varje år, köpta eller kidnappade. De får inte behålla en spänn av det de tjänar in, de utnyttjas tills den dag de är kasserade.
Orsaken till den lavinartade ökningen stavas som vanligt pengar.
- Den globala människohandeln genererar mer pengar än narkotika i dag, och det beror främst på att knark ger så hårda straff, men människohandel och att köpa sex är accepterat på ett helt annat sätt, säger Helene Tursten.
De uppgifter som presenteras i boken känns för en oinsatt smått absurda:
- Under en tidsperiod på cirka 500 år hämtades sammanlagt tio-elva miljoner slavar från Afrika. Men just i denna stund, i dag, så finns det minst tolv miljoner människor i världen som lever som slavar. Det är FN:s officiella siffra, många hävdar att den verkliga är dubbelt så hög. Aldrig i mänsklighetens historia har det funnits så många slavar. Man blir helt kraftlös när man inser det, säger hon.
Trots stora försäljningsframgångar är inte Helene Tursten ett så medialt känt namn. Det är delvis medvetet säger hon, hon vill kunna fokusera på att skriva böcker och har inte satsat på att bli ett känt ansikte. Men i och med att den första filmatiseringen "Tatuerad torso" får biopremiär i november lär det ändras.
- Ja, då är det väl kört, säger hon och skrattar, men det är inte så att jag är ovan vid uppmärksamheten, jag gör stora signeringsturnéer i Tyskland och i april åker jag till USA i tre veckor, där mina böcker också säljer väldigt bra.
Du var tandläkare när du sadlade om till författare. Vad hände?
- Jag fick en reumatisk sjukdom och det fungerar inte när man är tandläkare. När jag till sist insåg att jag inte skulle kunna återvända så tänkte jag - varför inte prova på att skriva? Jag hade ju alltid varit bra på det. Jag började med artiklar och översättningar för patienttidningar, och 1996 började jag skriva min första deckare. På den vägen är det, säger Helene Tursten. (TT Spektra)
Daniel Åberg