Mörkret, förädlat genom ljuset präglar på något sätt uttrycken i denna utställning. Det framgår tydligast i norrmannen Morten Paulsens akvareller som har fångat upp atmosfärer (mera än motiv) från Lofoten under den mörka årstiden. Här handlar de enligt konstnären inte om ”inspiration” utan om ”information”
Registreringen av de skiftningar mellan svärtan och ljuset, som ger den svarta färgen genomlyst liv, påminner mer om en vetenskaplig upptäcktsresa. Men visst, när färgnyanserna faller på plats på duken kan man tala om ”inspiration”.
Jag blir fascinerad av alla dessa perspektiv, som är fyllda med allt från bropelare och grovvuxet gräs till urbana miljöer, och där mötet mellan den djupblåtonande färgen och ljuset förenas i en känslig gråskala. Bland mina favoriter finns motivet ”Bauta”, där en sorts staketbildande konstruktioner ger förgrund till den mörka moln- eller bergatmosfären – och ”Fiskefabriken”, där den stickiga naturen tränger in mot byggnadsfasaden. Spännande!
Suzanne Möller kompletterar med känslig textur i sina naturutsnitt i mera närgående studier. Skönt flödar kontrasterna i hennes broderisvit med björkar. Särskilt övertygande är dock motiven ”Mulltillblivelse”, där naturens ”kristaller” vibrerar av liv – och ”Vinterport”, där skiktningen av bergsklippan, vattnet, skogshorisonten och de brokiga ismassivet är en härlig komposition.
Både Morten Pulsen och Susanne Möller är lärda och inspirerade av Arne Isakssons akvarellkonst, men visst visar de här på ett personligt gestaltande som är imponerarande.