I film efter film berättar Wes Anderson om udda människor och deras lika udda öden. Nu handlar det om oceanografen Steve Zissou i "The life aquatic".
-- Jag fascineras av udda öden och tycker om karaktärer som försöker göra motstånd, säger han när vi träffar honom på filmfestivalen i Berlin.
I "The life aquatic", som hade svensk premiär i går, möter vi Bill Murray som oceanografen Steve Zissou. Han är en man med världsrykte, men är lite grann på fallrepet. En av hans bästa vänner har blivit dödad av en stor haj, och Zissou ger sig ut på jakt efter hajen.
Jakten ska också bli ännu ett avsnitt i Zissous tv-serie om sina djuphavsäventyr. Lägg till detta en för Zissou plötsligt uppdykande okänd son, en gravid journalist, en ex-hustru som fortfarande älskar Zissou, en revisor och en rivaliserande forskare och vi får en rätt typisk Wes Anderson-film.
Man kan se karaktären Zissou som en elak parodi på den verklige Jacques Cousteau, men det håller inte Wes Anderson med om.
-- Inte parodi. Jag älskade Cousteau. Han var en gigant. Han har inspirerat till filmen, självklart, precis som till exempel "Moby Dick" och "8 1/2".
Många av de filmer Zissou gör är iscensatta men han låtsas att det är dokumentärt material. Cousteau gjorde likadant.
-- Det var en annorlunda sorts berättande på den tiden. Mycket av det som sades vara dokumentärt var fejkat. Men jag tyckte om det också.
I nya filmen blandar Anderson mer än någonsin det realistiska med det medvetet onaturliga. Bland annat är de fiskar vi ser under vattnet framställda med hjälp av stop motion-animation.
-- Det ger det hela en sorts B-films-utseende, säger Anderson entusiastiskt. Det är som piratattacken i filmen. Den är nästan som hämtad ur en dålig actionfilm från 70-talet, det sätter in alltihop i en sorts genresammanhang. Se på den gamla "King Kong". Där var alla effekter handgjorda, och jag älskar det. Till och med felen är tilltalande. (TT Spektra)