BOK
Ulf Adelsohn
Med liv och lust
Norstedts förlag
När Gösta Bohman fick höra att valberedningen ville att Ulf Adelsohn skulle efterträda honom ångrade han sig och ville bli omvald. För en gångs skull fick han emellertid inte sin vilja igenom. Därmed inte sagt att han hade fel just denna gång.
Inte ens Adelsohn själv ser sin partiledartid som en framgång. Däremot har han nog rätt i att han var ett duktigt borgarråd i Stockholm och senare en duktig landshövding i Stockholms län.
Hans memoarer är lättlästa och ganska charmfulla. Men de ger ingen ny kunskap vare sig om författaren eller om den politik han varit inblandad i. Inte heller bidrar han med intressanta porträtt på personer han träffat under sitt liv rätt nära maktens centrum.
Han skryter däremot ohämmat om sina erotiska framgångar. Det här stycket är typiskt: ”Det lyckades mig dock, både nu och under SACO-tiden, att knyta kontakt med några kvinnor med starka vänstersympatier. Om man undvek alltför känsliga ämnen fungerade det oväntat väl och jag fick uppleva stor sensualitet.”
Som både borgarråd och landshövding utmärktes Ulf Adelsohn av att i möjligaste mån undvika all formalism och koncentrera sig på det praktiska problem han satts att lösa. Han undvek också i görligaste mån att avgöra ärenden enbart på deras pappersmeriter utan försökte i görligaste mån skaffa sig en egen verklighetsbild på plats. I dessa avseenden var han verkligen ett föredöme.
För ideologi saknade han både intresse och kunskaper, framhåller han. Det bidrog naturligtvis till att han aldrig blev en effektiv oppositionsledare. Rena haveriet var det dock när han avstod från att försvara Carl Bildt efter att regeringen Palme i ett officiellt uttalande fördömt dennes USA-resa efter framläggandet av ubåts-rapporten. Han går med mycket lätt hand över denna incident i memoarboken.
Däremot bekänner han sitt obefintliga intresse för kultur och det är väl honom förlåtet. Värre är att hans hustru verkar dela den inställningen.
Ulf Adelsohns mamma verkar ha varit ett hår av hin. Ogenerat framhöll hon för sonen att hon aldrig velat ha honom, men att hennes ansökan om abort blivit avslagen. Det är lätt att förstå att Ulf sparat sina varmare känslor för fadern, en av skildringen att döma mycket vänlig byråkrat i regeringskansliet.