Hans bildvärld är omisskännlig: råbarkade sjömän eller enslingar på landsbygden, svåra att komma till tals med, omöjliga att kuva. Deras stora, röda, hårbevuxna näsor vittnar om ett liv i försakelse av livets goda. Men trots deras uppenbart knappa förhållanden, är det inte direkt synd om dem. Den tåga de besitter går utanpå allt och gör att de står stadigt på sin plätt.
Sitter och väntarIbland kan det vara svårt att avgöra om en gestalt är djur eller människa. Det underbygger auran av motståndskraft. Djuren signalerar samma stoiska inställning till betingelserna som människofigurerna.
En korp eller en kråka kan med gamnacke sitta blickstilla på en halvmurken stör, till synes ensam i landsändan. Men även den är av en sort som inget biter på. När den sitter så där, väntar den bara på att den ska få för sig att göra någonting annat.
Lätt vemodLundkvists verk är säregna. Hans konstnärliga värld liknar ingen annans. Det är ofta en positiv omständighet i konstsammanhang, där igenkänningsfaktorn är av betydelse.
Här visas också ett antal koppargrafiska verk. De speglar samma värld som målningarna. Ett lätt vemod dominerar varje bild. Det är ett ofrånkomligt vemod, som finns i individernas blodomlopp, i trädens kvistar, i takens lutning... Men det harmonierar med arten av de levande varelsernas strävan.
Sievert Sjöberg