De dyker upp på många håll i film och litteratur nu: Den medelålderskrisande mannen på, nej över, gränsen till sammanbrott. De båda unga kvinnorna i en relation med undertoner. Inom samma bokpärmar träffas de tre i Ulrika Kärnborgs "Som om", hennes andra roman efter "Myrrha", 2008.
Från det viktorianska samhället och en förlaga ur verkligheten har hon nu förflyttat sig till 1990-talets Lund och Roskilde (där hon för övrigt själv studerat).
En fräck TintomaraMannen i "Som" om heter Johan Furumo, senfärdig doktorand, tvåbarnsfar, hustrun redan disputerad. Chans att uppskjuta avhandlingen i filmvetenskap (om en sannolikt påhittad filmregissör) blir erbjudandet om ett vikariat på universitetet på andra sidan sundet.
På just den kursen hamnar, mest av en slump, förstaårsstudenterna Amanda och Nadine som inleder sin vänskap över en påse hasch.
Amanda: lite överviktig, ett överbegåvat problembarn som trivs med negativa förväntningar. Liksom Johan omedelbart attraherad av Nadine: fräck, gåtfullt oåtkomlig, übersmart och destruktiv under ytan. En Tintomara - och en vampyr.
Vad blir det av detta? Ett triangeldrama? Inte i vanlig mening. Det som intresserar Ulrika Kärnborg är att undersöka kärlek och sexualitet i förhållande till kön, makt och begär, dominans-underkastelse. En sorts fortsättning på "Myrrha" alltså, även för att här finns mycket smuts och svineri - att skriva på mannens konto.
"Män är djur", som en rubrik i boken påstår (vilket påminner läsaren om en hätsk debatt som Kärnborg var involverad i).
Träffande satirJohan är fixerad vid att ha sex med unga, vackra studenter, inklusive Nadine. Han är på flykt från det mesta, i synnerhet sig själv, går hos spådam och psykoanalytiker, super sig redlös. Verklighetsupplösningen fortskrider. Som om han vore ett viljelöst offer för sina felval.
Ulrika Kärnborg är ofta samhällskritiskt bitsk och satiriserar träffande över en universitetskultur där det går att slå akademiska mynt av intresse för underhållning och förströelse.
Som om är välskriven men mer än lovligt diffus t o m för en som om-värld där ingenting är på riktigt. Alla insprängda lärda citat (på slutet nogsamt redovisade) kanske rymmer en och annan nyckel. Liksom slutkapitlets rubrik Eidolon, grekiska för vad som här kan tolkas som skuggrike, spegelvärld och peka mot fantasy och science fiction.
Såna som jag är fel sorts läsare.
GUN ZANTON-ERICSSON