Titta där, "Den fantastiska räven", vad är det? Är det en barnfilm? Nej. Är det en vuxenfilm? Nej. Det är en Wes Anderson-film!
Hans filmer är som en helt egen genre. Gillar du Andersons filmer så gillar du "Den fantastiska räven". Sedan spelar det ingen roll om man är 9 eller 90 (men det kanske hjälper att vara Generation X-kunnig).
"Den fantastiska räven" bygger på en bok av Roald Dahl och handlar om Mr och Mrs Fox som lever ett tryggt familjeliv tills det att Mr Fox inte längre kan kontrollera sina listiga djurinstinkter. "Jag är ju ändå räv", säger han. Hans önskan att gäckas med människorna sätter familjen och grannskapet i fara.
"Den fantastiska räven" är en dockanimation och gör allt för att inte framstå som en produkt av 2010. Färgerna känns daterade och animationen är medvetet ryckig. Det är ultrasnyggt, ultracoolt och ultra-Andersonskt. Efter filmer som "The Royal Tenenbaums" och "Life Aquatic" går det inte att ta miste på Wes Andersons stil. "Den fantastiska räven" är inget undantag och är naturligtvis kryddad med sedvanligt dräpande kommentarer. Här levererade med perfekt distans av personer som George Clooney och Meryl Streep.
Än en gång har Anderson skrivit manuset med kompisen Noah Baumbach ("The Squid and the whale"). Båda dessa herrar har en tendens att dela publiken i två läger. Deras distanserade och något självgoda stil kan av vissa kännas avtändande medan andra, som jag, ofta faller i trans. Förförd av deras förmåga att bygga upp trovärdiga världar i osannolika sammanhang och sammanföra det med perfekt komisk tajming. När det lyckas, som i "Den fantastiska räven", blir resultatet en visuell skrattskatt som förenar fantasi med realism och överbryggar åldersbarriärer.