Armbryterskan från Ensamheten
Manus & regi: Lisa Munthe och Helen Ahlsson
I rollerna: Heidi Andersson
Speltid: 1 tim 18 min
Censur: Barntillåten
Royal i Linköping
EGENTLIGEN räcker det med titeln. "Armbryterskan från Ensamheten", visst klingar det vackert. Bakom namnet döljer sig också en film värdig ett så underbart namn. Armbryterskan heter Heidi Andersson. Det är kring henne och byn Ensamheten någonstans i Lapplands ödemark som filmen kretsar. I Ensamheten bor 16 personer, alla är släkt och i stort sett alla bryter arm. 23-åriga Heidi är bäst och flerfaldig världsmästare.
Det här är världen som de unga fimarna Lisa Munthe och Helen Ahlsson skildrar i sin dokumentär. De har gjort ett fantastiskt jobb. Många dokumentärer överlever tack vare spektakulära gimmicks ("Super size me") eller gripande livsöden ("Tarnation") utan att vara bra film. Genom Munthes och Ahlssons försorg blir "Armbryterskan från Ensamheten" mer än ett trevligt porträtt av en färgrik mästare i en udda sport.
"Armbryterskan från Ensamheten" fungerar som en spännande sportfilm när vi följer Heidis jakt på ytterligare en VM-titel i kamp mot de fruktade ryskorna. Det är en sedelärande historia om det "lilla Sverige", landet bortom Stockholm. Folket i Ensamheten driver sin skogsverksamhet i en ekonomisk förening där alla är delägare. Det finns mängder av helt obetalbara scener som måste få det att vattnas i munnen på Maria "Masjävlar" Blom. En av de bästa är när de tre grova bröderna sätter sig ner för att diskutera skogsnäringen men i stället börjar tävla om vem som har bäst kontakt med sin feminina sida.
Allt detta levereras på ett fördelaktigt enkelt sätt av filmens regissörer. Familjen Andersson kanske verkar vara den perfekta dokumentärfamiljen men det är alltid svårt att presentera en sådan närhet som finns i "Armbryterskan". Sedan skadar det ju inte att Heidi och hennes pappa är underbara karaktärer fulla av livsglöd.