Ny Bok
Heidi Julavits: Att leva baklänges
Albert Bonniers förlag
Heidi Julavits har slängt bort den mörka filt som hon lindade in sin debutroman "Det glömda palatset" i, men hon har behållit sin osvikliga stilistiska och millimeterprecisa formuleringsförmåga. Nu leker hon narr, hon vill alldeles uppenbart locka till både skratt och eftertanke. Men hon jagar inga enkla poänger, hon jobbar grundligt för att få oss både leende och tankfulla.
Heidi Julavits har med sin debut och som redaktör för den helt nödvändiga litterära tidskriften "The Believer" tagit en given plats på den unga amerikanska prosascenen. När hon nu följer upp med "Att leva baklänges" är det underhållande men haltande. För hur skickliga Julavits formuleringar än är och hur skarpa hennes nedtonade psykologiska slutledningar än är så lämnar de inget bestående intryck då de har nålats fast i en allt för tunn och ointressant historia.
I centrum står socialarbetaren Alice Vickery-Plourde som ska flyga från Casablanca till Melilla för att gifta bort systern Edith som flyger i stolen bredvid Alice. När planet blir kapat är det början på en skruvad historia där inget egentligen är som det verkar och där alla huvudkaraktärer i rasande tempo får omvärdera grunderna för sina livslögner.
Men problemet är att man ganska snart tappar både omsorg och intresse för vad som händer med de där personerna på flyg 919 till Melilla. Anledningarna att läsa klart boken blir allt färre för varje sida. Tack vare Julavits skarpa blick, penna och intellekt når den här boken en säker landningsbana tillslut, men det känns skönt att checka ut när pärmen slår igen.