Tvåhundrafemtiotusen dollar för en månads arbete! Det är mycket - oemotståndligt mycket - pengar, också för den annars välbetalde, cyniske och namnlöse huvudpersonen i Robert Harris nya roman "Spökskrivaren".
Som professionell spökskrivare gör han jobbet när diverse halv- och pseudokändisar publicerar "sina" memoarer. Nu erbjuds han att spökskriva åt en världskändis, den tidigare brittiske premiärministern Adam Lang. Men alltså på bara en månad; därför att den tidigare spökskrivaren plötsligt, mystiskt, avlidit; därför att bokförlaget betalat Lang tio miljoner i förskott och vill ha någon återbäring innan världen totalt glömt ex-premiärministern.
Så den brittiske spökskrivaren tar nästa flyg till USA där Adam Lang med fru och stab håller ställningarna i en bekants, en miljardärs, lyxvilla på ön Marthas Vineyard. Gradvis inser han att jobbet är mer än komplicerat, rentav farligt. Än värre blir det när Lang plötsligt anklagas för att som brittisk premiärminister ha beordrat att överlämna misstänkta terrorister åt CIA. Och därmed godkänt tortyr. I faggorna hotar Haag-tribunalen.
Onekligen klingar kritiken välbekant. Att britterna glatt svassar efter husse i alla väder, alltså gör exakt vad USA vill. I Storbritannien har romanen delvis lästs som en nyckelroman; Adam Lang är en lätt retuscherad Tony Blair. Harris tillhörde själv den inre kretsen kring Blair under 90-talet (Harris är för övrigt gift med författaren Gill Hornby, bror till författaren Nick Hornby). Och Harris har i likhet med andra tidigare Blair-entusiaster blivit desillusionerade och alltmer upprörda.
Innan Harris debuterade som romanförfattare var han en av Storbritanniens mer kända samhällskritiska journalister och fackboksförfattare; 1986 publicerade han en uppmärksammad bok om Hitlers förmenta dagböcker, "Selling Hitler".
Sedan romandebuten 1992, "Faderland", använder han gärna och skickligt thrillern i politiska, samhällskritiska och tankeväckande syften. Och är likväl en bästsäljande författare.
För några år sedan intervjuade jag Robert Harris på telefon och frågade varför han i romanen "Pompeji" (från 2003) skriver om akveduktbyggande under romartiden. Svaret var lika omedelbart som överraskande. "Jag ville skriva en roman om dagens USA". Minsann! Han vill gestalta hur amerikansk teknologi under det tidiga 1900-talet skapade förutsättningarna för USA:s nuvarande position som världens enda supermakt - och han fann en bra, bärande parallell i romarriket. "Pompeji" ska för övrigt filmatiseras av Roman Polanski.
I "Spökskrivaren" avfyrar Robert Harris allvarlig kritik mot Storbritanniens vägval i det så kallade kriget mot terrorismen. Liksom i tidigare romaner skriver Harris med både övertygande djup och tilltalande snygg yta. Vid sidan av den uppenbart politiska dimensionen, vässar han pennan i skildringen av samtidens genomkommersiella förlags- och medievärld.
Harris är en lika påläst som flyhänt författare. Stilistiskt påminner han rentav om mästaren John le Carré. Och liksom mästaren är han en berättare av rang. "Spökskrivaren" är en ovanligt intelligent politisk thriller med flera rejält överraskande vändningar - till och med på bokens sista sidor.
Kort sagt: Underhållande och riktigt angelägen litteratur.