16 stycken rostiga stålbalkar, sex meter höga, i en rak linje tvärts över parken. Balkar, nedstuckna i marken, rätt upp och ner. Ska det kallas konst?
För tio år sen installerades Elisabet Sagefors konstverk "Rakt upp och ner" i Universitetsparken. Stålbalkarna framkallade heta känslor, för och emot. Och det var helt i sin ordning. Tanken var att parkens utformning skulle inspirera och väcka tankar. Gärna också provocera, som den konst som bryter ny mark, alltid tycks göra.
Snart kom nya konstverk till. Kicki Stenströms "Fyrkant" och Torsten Renqvists "Handen" fanns redan på området, men flyttades till parken för att få en mer framskjuten placering.
Sedan 2003 inbjuder Akademiska Hus, som förvaltar parken, unga konstnärer att ställa ut i den. I samband med utställningarna brukar några av verken köpas in. Bland årets tillskott finns Cajsa von Zeipel Segerbergs vita frigolitskulptur föreställande en ung man iklädd gigantiska platåskor.
"Jag valde att jobba med en skulptur i stort format för att kunna bemöta en publik som i första hand är på platsen för sina egna studier och inte en konstupplevelse", skriver konstnären själv i denna 40-sidiga bok om Universitetsparkens alla 17 konstverk.
Snygga färgbilder, korta beskrivningar av verken, kommentarer från konstnärerna själva. Lättläst och informativt. Precis som en guidebok ska vara.
Jag brukar jogga runt Campus Valla. Ibland stannar jag och pustar ut framför Martin Karlssons förtjusande röda kolonistuga. Jag gillar också att dröja vid Daniel Anderssons fantasieggande rastplatsbord som ser ut att flyta på den lilla dammens vattenyta.
Hedras den som hedras bör. Boken är också indirekt en hyllning till Bengt Erlandsson, regiondirektör på Akademiska Hus Öst, som varit drivande i detta konstprojekt.