Ordboken är det viktigaste Zhuang tar med sig till London. Men den räcker inte till. Det är så mycket annat som är konstigt och svårt att förstå för en 22-årig kinesisk bondflicka, vars föräldrar kommit på grön kvist och skickar henne - den fula med stora fötter - på språkutbildning i England.
Så Zhuang börjar skriva sin egen ordbok. "Jag skriva ner här och nu, i varje sekund och varje minut jag höra nytt ljud från en engelsk mun."
Zhuang möter en 20 år äldre man och inleder en kärlekshistoria med honom. Det blir oerhörda krockar, mellan västerländska ideal om självständighet, privatliv och jämställdhet och de kinesiska om yin och yang, enhet och ambitioner.
Dessutom grälar de om mat. Zhuang älskar kött, medan han är vegetarian.
Hon upptäcker sexualiteten. Lägger mynt efter mynt i peep show-båset för att se hur en annan kvinnas kön ser ut. Grubblar över sin älskades bisexualitet. Lär sig att smeka sig själv.
Mest fascinerande i denna roman är ändå språket, följsamt översatt.
Till en början får mycket starka känslor uttryckas i enkla ord - "... jag känner plåga av min svartsjuka" - men allt eftersom tiden går utvecklas också meningarna och blir längre och mer grammatiskt korrekta.
Det är väl genomfört, men samtidigt lite synd, för en mening som "Gräsmatta ber oss ligga ner" är ju ren poesi.