Upptäcktsresande i Ilja Tolstojs spår

Familjen Tolstoj fortsätter att inspirera till mer eller mindre biografiska romaner. För femton år sen kom Carola Hanssons djupt inlevelsefulla roman "Andrej", om Lev Tolstojs son. Nu tar hon fatt i Andrejs son Ilja, som lämnade Sovjetunionen 1923 och avled i USA 1970.

Vanligt i dessa böcker är, som i Jay Parinis tidigare i år utgivna "Den sista stationen", att författaren i ett efterord redovisar faktiska källor och vad som är fiktion. I stället bygger Carola Hansson själva romanen med researcharbetet som grundsten. Och det gör "Med ett namn som mitt" till spännande läsning.

Ilja Tolstojs händelse- och växlingsrika liv är sannerligen fantasieggande. Lockad av utmaningar, karismatisk och lika komplicerad som sin farfar Lev Tolstoj. Liksom Andrej en frånvarande far - redan som tjugoåring hade han varit gift två gånger och fått en son och en dotter.

Slump och sammanträffanden - så fantastiska att en del bör skrivas på fiktionens konto - leder Carola Hansson från vedertagen myt till inte mindre osannolik verklighet. Viktiga anhalter är ett sjukhus i en fransk småstad, Moskva, Lissabon, New York, Marineland i Florida, en verklighetsförfalskande filminspelning i Kanadas vildmark på 1930-talet, en expedition till fots i Tibet.

Liksom Ilja tidvis varit blir Carola Hansson en upptäcktsresande i spåren av ett väsentligen outforskat människoöde. På ett lite djupare plan knyter skildringen an till grundteman i hennes författarskap. Ett är gränslandet mellan fantasi, minnen och verklighet som så tragiskt präglade Andrejs öde och som Iljas hela liv illustrerar. Ett annat är exilens villkor, som den gamle Mr Tutjak har intressanta tankar om. Han är själv exilryss och har en gång känt och beundrat Ilja.

Långa, välskrivna meningar med inskjutna bisatser - stilistiskt har Carola Hansson en långt driven egenart. Att hon berättar så omständligt och minutiöst detaljerat är definitivt en förtjänst när hon t ex beskriver de invecklade ceremonierna i samband med Iljas audiens hos den sjuårige Dalai Lama!

En aning besviken blir jag som läsare när ett länge förväntat möte inte blir av. Å andra sidan inser jag att det romanslut Carola Hansson valt är det enda moraliskt anständiga.