Vi möter Sanna och Kristian, 16 år, och Tobbe, 18. Tre unga människor som drivs in i ett relationsdrama där alla blir förlorare.
Författaren, även verksam som dramatiker, gestaltar vackert och verkningsfullt och "Var man" bär tydliga spår av sitt ursprung som ungdomspjäs. Upphuggen i korta stycken, som dikter och repliker, och som berättande scenanvisningar: På en pizzeria, I mörkret, Fucking hell, Överleva.
Det handlar om att inte våga lita på andra. Att dölja sitt innersta. Att våga hoppas på kärlek (Sanna och Kristian). Att inte duka under. Att stå pall: "dom vet ingenting om mig om vem jag är innerst inne ... och dom ska aldrig får lära känna mig" säger Tobbe som älskar Sverige mer än sitt eget liv. Stinn av aggressivitet och främlingsfientlig retorik tar han steget över till öppen nynazism. Drar med sig Kristian i en destruktiv spiral som inte går att hejda.
I "Var man" finns inga kryphål ut och Sundberg skriver så att jag naglas fast, läser utan återvändo och in i det längsta värjer mig mot det som komma skall.
Ett olyckligt slut. Belyst av en blek strimma hopp.
Margareta Wiman