FILM/DRAMA
CCCC
Her
Regi: Spike Jonze
I rollerna: Joaquin Phoenix, Scarlett Johansson, Amy Adams
I en nära framtid, där byxmodet föreskriver hög midja för män och allt från arkitektur till datorspel är lite, lite snyggare än i dag, försöker Theodore (Joaquin Phoenix) hämta sig efter sin skilsmässa. Han jobbar som skribent på en framgångsrik sajt som skapar vackert handskrivna och innerliga brev samtidigt som han är nästan konstant uppkopplad via ett operativsystem i en sofistikerad öronsnäcka. Via den har han koll på sina mejl och idkar telefonsex när andan faller på (och det resulterar i ett ohyggligt roligt filmögonblick när Kristen Wiig dyker upp som cyberspacepartner).
Smådeppig köper han så ett nytt operativsystem, som raskt döper sig själv till Samantha, har en het röst (Scarlett Johanssons) och visar sig vara en perfekt personlig hejaklacksledare. Och vips ter sig livet mer hoppfullt och okomplicerat för Theodore, som blir djupt förälskad i Samantha.
"Her" låter kanske som en cynisk framtidsvision av hur vi snart kommer att vara så djupt begravna i vår egen kontaktlöshet att vi inte längre är förmögna till verkliga relationer. Men Spike Jonze ("Till vildingarnas land", "I huvudet på John Malcovich") väljer värme i stället för kyla.
Samantha utvecklas aldrig till en Hal eller en Robocop, även om här finns ett mått av mänsklig ångest inför det svindlande faktum att vi numera bygger maskiner som snart klarar sig utmärkt utan oss.
Men det finns ju saker som aldrig förändras. Som det smärtsamma i att bli lämnad av någon som utvecklas i en helt ny riktning. Den svåra ekvationen kärlek och acceptans och ett långvarigt förhållande, det är det knepiga, vare sig man har kött och blod i anslutning till sitt sinne eller ej.
Underbart vackert och intimt foto av Hoyte Van Hoytema hjälper till att skapa en rik, enormt välspelad, utmanande och rolig undersökning av kropp, själ och programmering i våra moderna tider. (TT)