Ingen har som Samuel Beckett drivit litteraturen mot en mer avskalad reduktion och enkelhet. Det vill säga när denne irländare i fransk exil på 1940-talet övergav modersmålet och började skriva på franska. Ett illustrativt gränsverk är mästerliga novellen "Första kärleken" från 1945/46, nu i nyöversättning med ett läsvärd efterord signerat Johan Gardfors.
En fantastisk liten historia, typisk, rentav ärketypisk för den mogne Beckett. I en förvirrad, komiskt absurd monolog skildrar en småknäpp luffartyp hur han tvingas flytta hemifrån efter faderns död, hur han flyttar in hos den prostituerade Lulu som han desperat flyr ifrån när hon är på väg att föda deras barn. Mycket mer än så händer inte. Mellan raderna sker desto mer. Texten har kokats och kokats, tills bara en extremt koncentrerad fond återstår. Resultatet är förbluffande, omtumlande. Så precist. Första kärleken är ett utmärkt vaccin mot all världens pratighet.