Ibland kan det vara svårt att döma en film för vad den är. Det är lätt att lockas av ämnet och verkliga händelser och likställa det med "bra film". Så är det naturligtvis inte. Kort och gott, en bra film är en bra film oavsett historisk äkthet eller berättarmässig gimmick. Med det sagt har jag trots allt svårt att värja mig mot det intressanta grundmaterialet i "Der Baader-Meinhof komplex". Tur är det.
Det är tyske megaproducenten Bernd Eichinger som har gjort storfilm om vänsterterroristerna i Röda Armé-fraktionen som fascinerat flera generationer. Med tanke på dagens terrordebatt känns det som ett fängslande och relevant ämne att återvända till. För visst är det fascinerande att försöka reda ut varför två intellektuella personer som Ulrike Meinhof och Gudrun Ensslin offrar allt (även sina barn) för en våldsam kamp. Och hur den kampen kan påverka, engagera och stödjas av en stor allmänhet. Det är intressant vare sig det skulle vara historiskt sant eller inte. Vad som däremot inte är intressant är att få en film som mer eller mindre framställer kampen som en ursäkt för Andreas Baader att få leka tuff kille med pistol.
"Der Baader-Meinhof komplex" är i första hand ett simpelt men effektivt berättat actiondrama som tar hjälp av hela tyska skådespelareliten men som inte lyckas fördjupa mekanismerna bakom Baader-Meinhof och deras attraktionskraft. Det är blockbustermentalitet iklädd intellektuell wannabe-skrud.
Om man vill göra en poäng av att visa terroristerna som barnsligt käbblande puckon måste man lyfta fram någon kontrast från omvärlden om hur deras agerande tolkas. Ulrike Meinhof, vars texter måste ha varit avgörande för omvärldens diskussion, framställs mest som gruppens hackkyckling. En sådan framställning gör filmen svår att förstå och den verklighet som filmen vill reflektera över än svårare att begripa. Det förminskar filmen. Och det förminskar de historiska händelserna. Först i skildringen av det omdiskuterade slutet för Baader-Meinhof lyckas filmen göra ett intressant ställningstagande.
På ett sätt blir filmens tillkortakommanden även dess styrka. Den väcker nya frågor och jag vill lära mer om den värld som kunde föda och göda ett sådant missriktat engagemang.
Per Ericsson