Helle Helle:
Rödby-Puttgarden
Översättning: Håkan Järvå
Lindelöws
Som visar att trender trots allt inte är allt. En hårt tuperad frisyr som under styv kuling ute på fördäck fortfarande står rakt upp - det är egentligen det enda som i strikt estetisk mening skvallrar om att decenniet här är det där gamla osmakligt glada.
På färjorna mellan Rödby-Puttgarden dväljs och försmäktar två kärleksfullt sammanlänkade systrar. Jane är runt tjugo. Hennes storasyster Tine är ensamstående mamma till en baby. De arbetar båda på parfymavdelningen och bor dessutom ihop i en trivsam liten lägenhet i Rödby; i trakten av trakten där de även vuxit upp.
Liv och värv har i systrarnas fall gått i arv. Deras strävsamt kärva mamma var på sin tid också ogift familjeförsörjare, och tillika båtburet affärsbiträde. Ännu en gemensam sak är "männen". Dessa män passerar i vardera fall liksom obemärkt förbi: lika lugnt och självklart som ett bogsvall en kav mulen dag.
Folk i deras närhet dör. Och tiderna förändras - inte. Systrarna och mamman har i vått och torrt varandra - inte "i alla fall". På 80-talet hade man kallat dem "karltokiga". Så här i efterhand framstår de snarast som diskret parfymerade rebeller.
Eller pirater då.
I vilket fall är "Rödby-Puttgarden" en hjärtknipande vacker och stundvis rätt sorglig berättelse, skriven på otrendigast tänkbara isbergsprosa.
OLA KLIPPVIK