Märta Holkers:
De svenska antikviteternas historia
Albert Bonniers förlag
Vi talar ofta om det svenska kulturarvet med ett slags nationalistisk stolthet. Faktum är att Sverige har lyckats bevara tusenåriga föremål genom att vi legat i utkanten av Europa och inte blivit ockuperade av fientliga trupper, som härjat och fört bort de förnämsta konstföremålen.
Mest markant är detta i medeltidskyrkorna men även i hemmen har samlats gamla föremål av stort kulturhistoriskt värde. Kulturjournalisten Märta Holkers ger i boken "De svenska antikviteternas historia" en bild av detta kulturarv från 1500-talet till början av 1900-talet.
Boken skiljer sig avsevärt från gängse standardverk och anknyter till en anglosachsisk tradition. Översikter med små bilder varvas med pedagogiska texter och fördjupade avsnitt kring en eller annan viktig miljö. Det har blivit en god och vacker lärobok om föremålens historia, om material och teknik.
Men eftersom det rör sig om antikviteter har urvalet koncentrerats till de mest konstfulla föremålen och ofta till de kungliga interiörerna. Visserligen finns ett kapitel om folkkonst men annars saknas självhushållens hemmagjorda föremål, som ju stått fadder till de stora svenska uppfinningarna och våra tekniska landvinningar.
De svenska antikviteterna är dock helt beroende av de europeiska stilströmningarna. Den stora skillnaden mellan de svensktillverkade föremålen och de i Paris, Rom eller Berlin är att de förra förenklats och därmed också på sätt och vis förfinats. Det beror dels på den svenska fattigdomen men lika mycket på att landet under Vasatiden var tämligen isolerat och att de starka internationella influenserna tog fart först under 30-åriga kriget.
Med sina utsökta bilder blir därför boken en vandring genom svensk stilhistoria och dess höjdpunkter. Det rör sig om ett högst personligt urval och kanske en smula förutsägbart. Nog skulle jag gärna sett att Jean Eric Rehns sal på Sturefors slott eller det märkliga biblioteket på skånska Trolleholm från 1880-talet funnits med. Författaren har nu koncentrerat sig på de lättillgängliga miljöerna och därmed har tyvärr det regionala perspektivet blivit mer styvmoderligt behandlat.
Men inte desto mindre är det en bok som man med stor behållning tar del av och gärna också sätter i handen på den nyfrälste och nyfikne entusiasten för svensk föremålshistoria.