ny bok
Gerald Murnane: Slätterna
Översättning: Caj Lundgren
Bonniers
Att använda en bok som intellektuell trampolin lockar mig inte. Särskilt inte om den verkar konstruerad för just det ändamålet. Man känner sig intvingad i ett hörn. Paradoxalt nog, eftersom i stort sett varje tolkning tycks applicerbar på det öppna, avklarnade materialet.
Jag talar alltså om Gerald Murnanes "Slätterna". En koncentrerad liten kortroman som vet exakt vad den gör. Med Australien som allegorisk språngbräda. Med sina i dubbel bemärkelse inre slättlandskap. Med sina ortodoxa jord- och storgodsägare.
Berättaren, en filmare, har fått audiens hos en av dem. Han avser dokumentera slättbornas historia. Som förstås är präglad av deras lokala kultur. Av deras lokala tillika allmängiltiga konflikter. Det vill säga mellan blått och gult -- "horisontisternas" och "harmännens" respektive grundfärg. Urgamla fraktioner alltså. Banala, bottenlösa schismer. Och som sagt: allegoriskt som själva fan.
Visst är det både vackert och gripande emellanåt: "Han kom på sig med att kika i hörnen efter favoritleksaker tillhörande de ofödda barnen i äktenskap som aldrig kommit till stånd." Men också en smula sövande. Som det i överkant pretentiösa lätt tenderar att bli.