Abraham B Yehoshua:
Den befriade bruden
Översättning: Caj Lundgren
Brombergs
Under femhundrafemtio sidors fascinerande sidor av "Den befriade bruden" är det bara en sak jag aldrig förstår. Varför måste Jochanan, romanens huvudperson, absolut förstå varför sonen Ofer skiljde sig från hustrun Galia?
Besattenheten är nämligen romanens motor, trots att det har gått fem år sedan skilsmässan. Ofer lever i parisisk landsflykt, medan Galia gift om sig.
Jochanan Rivlin, professor i Mellanösternstudier vid universitetet i Haifa, lever ett stillsamt, intimt och kärleksfullt liv med sin hustru Hagia. Jochanan borde vara nöjd. Köper man emellertid Jochanans besatthet, kan man lugnt luta sig tillbaka.
Sextioårige Yehoshua är en av Israels främsta författare, låt vara att det har gått tolv år sedan hans senaste roman utkom på svenska, "Herr Mani". Yehoshua är den store relationsskildraren i israelisk litteratur och har sannolikt aldrig varit mer sensibel än här.
"Den befriade bruden" är en stor roman, skriven med den utsökta lågmäldhet som är författarens adelsmärke. Yehoshua skriker aldrig. Han är det psykologiska finlirets mästare. Han har en suverän fingertoppskänsla för vardagens smågnabb, förtretligheter och ofrivilliga komik. Genom dessa precisa detaljer fångar han livets stora, komplexa frågor. I "Den befriade bruden" vänds och vrids det på relationerna mellan man och kvinna, föräldrar och barn, litteratur och historia, och mellan judar och araber i dagens Israel. Romanen inleds med att paret Rivlin bjuds på ett bröllop hos den arabiska studenten Samaher. Genom slumpens nycker dras Jochanan in i den arabiska, och palestinska verkligheten, fjärran Haifainstitutionens akademiska pappersliv.
Som historiker vägrar Jochanan att acceptera att allt inte går att förstå. Därför har hans långa forskningsprojekt om Algeriet gått i stå. Därför kan han inte släppa sonens skilsmässa.
Det vimlar av familjer i boken. Förutom familjen Rivlin, den tidigare sonhustruns familj, den arabiska studentens familj, också Jochanans mentor professor Tedeshi och livskamrat Hannah, en kvinna som för mannens skull givit upp sin egen, sannolikt lysande orientalistiska karriär. När Tedeshi dör blir Hannah - äntligen! - fri. Är det hon som är titelns befriade brud?
Åtminstone en av dem. Yehoshua skildrar yppigt familjelivets liksom naturgivna fundament i tillvaron, men pekar också på dess faror, framför allt för kvinnor som Hannah och Samaher. Själv är Jochanan snarast exempel på motsatsen. Det är han som fogar sig efter hustrun och det är hon som bär familjens högstatusflagga: hon är domare! Skildringen av deras kärleksfulla äktenskap är lika förbluffande som vacker.
Under läsningen slår det mig att Yehoshua låter Jochanan axla den klassiska kvinnorollen, praktiskt, psykologiskt, känslomässigt. Det är en av de saker som gör romanen så gradvis, försiktigt och effektivt omtumlande. Bruden är en han!
"Den befriade bruden" är så rik, rolig, tankediger och klok (just därför att Yehoshua vägrar att vara entydigt klok) att jag häpnar.
Jag önskar att han ville gestalta mitt eget liv. Inte för att bringa ordning i kaos, utan bara för att visa upp livet i all sin underbara, sorgliga, motsägelsefulla, rentav oförklarliga skönhet.
Örjan Abrahamsson