"Allt vi här drömma om" handlar om sökandet efter en frånvarande far, vars självvalda eremitliv kommer att sträcka sig över mer än tre decennier.
Olof Wijk är frukten av en förening mellan den rika köpmannasläkten Wijk och den än mer solventa redarfamiljen Broström. En överklassprodukt och miljonär som väljer att leva helt vid sidan av förväntningarna.
I den lilla stugan i västgötaskogarna där han bosätter sig 1972 finns varken el eller telefon. Ekonomin är tryggad; han behöver varken arbeta eller möta arbetskollegor, och under de kommande 34 åren släpps ingen mer än sotaren över tröskeln.
Utom den enda gång när 21-årige sonen Erik, som inte sett sin far på femton år, oväntat dyker upp. Han tillåts stanna kvar över natten, de har ett bra samtal, men besöket leder ingen vart. Inte ens när dottern Katarina ett tiotal år senare dör i barnsäng, hör fadern av sig.
Samhällsdebattören och författaren Erik Wijk har tidigare berört sin far i böckerna "Ont blod" och "Allting har hänt", men det är först efter hans död 2006 som undersökandet börjar på allvar.
Vid genomgången av kvarlåtenskapen hittar sonen ett årsgammalt körkort, det enda fotot på fadern efter bröllopskortet 1960. Enstaka brev och dokument kring en sårig arvstvist finns undanstoppade. Ett hundratal böcker, däribland ett flertal volymer av Swedenborg som Olof studerat ord för ord, samt 32 block med tiotusentals obskyra meddelanden - automatisk skrift - det första i samband med Palme-mordet 1986.
Efterforskningarna fortsätter. I släkthistorien, ända ner till 1700- och 1800-tal, letar författaren karaktärsdrag och bevekelsegrunder; han skönjer sparsamhet, asketism, self-made men och deras kvinnor, och uttalad klassmedvetenhet. Men också misslyckanden, depressioner, paranoia, skandaler.
Pusselbitarna blir efterhand många och disparata - här har bara antytts en bråkdel (!) och porträttet av Olof Wijk alltmer mänskligt komplicerat. En man med moraliska grundprinciper, en idealist. En elitmänniska som avvisar andra av skräck för att själv bli bortstött. En rättshaverist, en medelmåtta, ett geni. En schizoid personlighet - sonen vill undvika att reducera sin far till en diagnos, men tycker sig uppfatta att beteendemönstret överensstämmer.
Erik Wijk har gått varsamt till väga, varit beundransvärt öppen, inte minst med sina egna tillkortakommanden, men tolkat respektfullt. Stoffet är omfattande och det händer att han upprepar sig, känns osovrad. Men vilket minutiöst arbete! Belagt med mängder av citat, frågor och angelägna reflektioner - en ovanlig bok. Om en ovanlig människa och far. Och om en son som söker sig själv.
Margareta Wiman