Kjell O Lejon:
Askeby kloster -
Om klostertid och klosterliv
Artos förlag
Sedan några decennier är vi hyfsat bekant med Hildegard av Bingen, hon som var både abbedissa och tonsättare och levde mellan 1098 och 1179. När hennes namn dyker upp i Kjell O Lejons "Askeby kloster - klostertid och klosterliv" slår det mig att hennes responsorier och antifoner inte bara kan utan bör ha ljudit i klosterkyrkan i Askeby. Man kan se detta som ett exempel på de internationella kontakter som också den svenska medeltiden präglades av.
Askeby-klostret är dock inte så bekant; det är Alvastra och Vreta som de flesta känner till. Likväl spelade klostret i Askeby en viktig roll under ungefär 350 år och det finns anledning att ägna det uppmärksamhet.
Det är vad Kjell O Lejon gör men det är inte så mycket man vet om detta kloster; bland annat har bränder utplånat viktigt material. När professor Lejon ska skildra det gör därför han en dygd av nödvändigheten. Som bokens undertitel - "om klostertid och klosterliv" - klargör vidgar han ramen för sin framställning: belyser klosterväsendet i allmänhet, redogör för cistercienserorden särskilt, men tar också upp andra ordnars verksamhet och resonerar med försiktighet om vilka slutsatser man kan våga dra för Askebys vidkommande.
Det kan slås fast att detta nunnekloster grundades mellan 1162 och 1181, att det följde cisterciensernas regel och att Vreta vad moderkloster. Nunnorna kom tämligen ofta från samhällets högre skikt och uppenbarligen var det inte ovanligt att man hade omfattande ekonomiska kontakter med det omgivande samhället.
Efter Västerås riksdag 1527 ströp Gustav Vasa brutalt klostrens liv. Forskningen har dock i tilltagande grad intresserat sig för Askeby kloster, vilket det finns det anledning att välkomna.
Tyvärr innehåller den här boken en rad språkliga felaktigheter och svagheter; vad gäller språk och stil har professor Lejon och jag uppenbarligen olika normer och ideal.
Fotnot: Kjell O Lejon är kyrkohistoriker vid Linköpings universitet