Att fattigdom är den sociala förutsättningen för trafficking och tvångsprostitution är kanske ingen nyhet, men ett faktum som tål att upprepas. Sambanden tydliggörs i musikern och mångsysslaren Staffan Nordstrands debutroman "Under floden", som berättar om fjortonåriga Prim och hennes familj i Laos bergstrakter. Här lever det illa sedda hmongfolket i fattigdom och tar till alla medel för att överleva; odlar opium, smugglar vapen, och säljer sina döttrar till bordellernas uppköpare. Prim blir inte såld, men tvingas sälja sig själv i Thailand för att bekosta vården av sin mamma som skadats vid en brutal våldtäkt.
Och vilka köper Prim? Samma västerlänningar som hemma vid köksbordet högljutt fördömer prostitution.
Hyckleriet firar triumfer när turisternas pengar göder sexslaveriet.
Nordstrand, som arbetar i Thailand, har alltså något viktigt att berätta och mycket kunskap att förmedla om strukturer och samband. Men han har mycket kvar att lära i berättandets hantverk. Romanen, som bygger på verkliga händelser och personer, saknar en säker röst. Den är omständligt skriven med stela dialoger och grund gestaltning. Språket är enkelt, ofta tillkämpat hårdkokt, och parallellhandlingarna splittrar mer än de tillför.
Jag tycker nog att en erfaren förläggare borde ha skickat hem Staffan Nordstrand för att skriva om den här boken. Materialet är värt det. Som dokument över en stor skam för mänskligheten, sexslaveriet, har boken stort värde. Som roman betydligt mindre.
ANN RUDBERG-W