Kerstin Vinterhed:
Europa, det är jag
Om EU:s fäder och Europas identitet
Hjalmarson & Högberg
Men vad bilden har där att göra förstår man inte när man läst boken. För de Gaulle var ju den europeiske politiker som satte flest käppar i hjulen för de EU-politikers visioner som Vinterhed hyllar.
Hon har läst biografier om Konrad Adenauer, Jean Monnet, Roy Jenkins, Altiero Spinneri med flera och refererar dessa. Hon lägger inte till något eget, möjligen ett och annat superlativ. Här finns inga kritiska analyser, bara positiva omdömen. Den störste av dem alla är tydligen Jean Monnet, som lanserade kol- och stålunionen som var den första EU-byggstenen. Om honom skriver Vinterhed: "I backspegeln ser man att Monnet på alla avgörande punkter och vid varje kritiskt avgörande fattade rätt beslut."
Boken är rörig. Den enda röda tråden är att skriva positivt om EU och det står naturligtvis Vinterhed fritt att göra. Men det blir så trosvisst, en så devot hyllning att man emellanåt undrar om det egentligen är ironi. Eller är den bara oavsiktlig?
Boken innehåller mängder av faktafel som är lätta att upptäcka även för den som inte är särskilt insatt i EU-politiken. Jag förstår inte varför boken överhuvudtaget getts ut.
Åke Svidén