Virginia Woolf: Resan ut
Översättning Maria Ekman
Bonniers
Man frågar sig naturligtvis varför det tagit 95 år för Virginia Woolfs debutroman "Resan ut" att utkomma på svenska. Vilket den nu alltså gör i Maria Ekmans fina översättning.
Dålig? Ointressant? Oviktig?
Nej, absolut nej. Den är inget modernistiskt mästerverk i den klass som Woolf skulle skriva på 1920-talet. Men den läsvärd, fängslande, riktigt bra.
"Resan ut" från 1915 pekar också tydligt fram mot den nyskapande stil, med sitt karakteristiska flöde av inre dialoger, som präglar "Jacobs rum" (1922) och framför allt "Mrs Dalloway" (1925). Och just Mrs Dalloway dyker faktiskt upp för första gången i "Resan ut".
Resan ut handlar om den unga Rachel Vinrace som en dag 1910 stiger på sin fars båt Euphrosyne tillsammans med grupp smått outhärdligt väluppfostrade medelklassbritter, alla med destination Sydamerika.
Rachel är förvisso 24 år men djupt oerfaren på livets alla områden. Hon känner inte ens till sin egen kropp. Sexualitet var visserligen ett strängt tabubelagt ämne i dåtiden, men också för hennes reskamrater, framför allt mostern Helen, framstår Rachel som oroväckande okunnig, farligt naiv.
Karakteristiskt nog är att det värsta tänkbara av alla invektiv bland dessa britter: ohyfsad! Över huvudtaget präglas "Resan ut" av salt ironi och inte så lite satir över den brittiska härskarklassen, i synnerhet dess kvinnosyn.
Boken har givetvis analyserats ur alla tänkbara vinklar. Den mest uppenbara och intressanta parallellen är till Joseph Conrads roman "Mörkrets hjärta", som Woolf högst medvetet anspelar på. Också Rachel tar i Sydamerika en tur längs floden, in mot det outforskade mörkrets hjärta.
En fin metafor för den vulkaniska känslostorm som väcks inom Rachel när hon möter Terence Hewett, en ung man som inte anammar sin tids kvinnosyn. Han är så modern - så tokig - att han tycks tro på jämlikhet. Tror på att en man kan tala om viktiga saker med en kvinna.
Resan ut är en fascinerande läsning. I långa avsnitt är den fantastisk, svindlande bra. Vad som framför allt tynger läsningen är ojämnheten och den bitvis förbluffande mångordigheten, åtminstone i jämförelse med den mogna författarens stringenta hantverk.
Redan här har Virginia Woolf dock ett säreget, enastående vackert språk, tonsäker metaforik. Och en osviklig förmåga att teckna vassa och avslöjande porträtt, gärna i form av ytliga dialoger. Men hon är liksom för begåvad för sitt eget bästa, fastnar i detaljer och bifigurer istället för att hålla samman, förtäta romanen.
Men läsvärd - absolut.
ÖRJAN ABRAHAMSSON
Fotnot. Som bonus kan man enkelt roa sig med att jämföra med originaltexten. "The Voyage Out" finns på Gutenbergprojektets hemsida. Se efter, läs själva: www.gutenberg.org/etext/144
Om det inte räcker, läs så ytterligare någon av Gutenbergprojektets 30 000 e-böcker.