Fransyskan Virginie Despentes är i Sverige synonym med en enda sak: den skandalomsusade filmen Baise Moi (Knulla mig) baserad på hennes roman med samma namn. Filmen lyckades, på nittiotalet, röra om lite i den feministiska debatten även här i frigjordhetens folkhem och den polariserade genom sina våld- och sexskildringar.
Men Virginie Despantes är mycket mer än bara skandalfilmsregissör. Hon har skrivit en handfull böcker och har ett omstritt men aktat namn i globala feministkretsar. Hon kan som få nagla fast människans och samhällets tillkortakommanden. Så när världsbankens ledare Dominic Strauss Kahn tas med brallorna nere på ett hotellrum i New York och anklagas för våldtäkt på en städerska, då är det Virginie Despentes som får uppdraget att kommentera detta i prestigetidningar som engelska The Guardian. Och man förstår varför, Virginie Despentes är en fritänkare som kan böja blicken förbi det uppenbara och de självklara analyserna.
Nu översätts hon för första gången till svenska. Den, i hemlandet, prisade "Apokalyps baby" ser på ytan ut som en thriller men är snarare en blandning av olika genrer, utan att någonsin tappa fotfästet och halka ur sina vida ramar. Vi får följa de två detektiverna Hyenan och Lucie på jakt efter den försvunna femtonåriga Valentine. Resan går från Paris till Barcelona och passerar allt från högborgerliga författarvåningar till nunnekloster, invandrarlägenheter och hus ockuperade av politiska aktivister.
"Apokalyps baby" har flyt och nerv. Den har temperament nog att sparka den mest lata läsaren framåt tills läspulsen gått upp i nonstopläge. Boken är rak, direkt och effektiv. Samtidsanalysen finns där och kryddas med provocerande infall och utfall likt detta: " en politisk rörelse blir bara giltig i det ögonblick den dödat. Annars blir det feminism - en hobby för hålldamer."
Virginie Despentes väjer inte för sex, våld eller annat mänskligt och hon framstår som en författarsläkting till såväl Chuck Palahniuk och Michel Houellebecq.
MATTIAS AHLÉN