Ny bok
Marie Darrieussecq: White
Översättning: Agneta Weibel
Norstedts
69-födda Marie Darrieussecq gjorde dundersuccé med debutromanen "Truismes" 1996 (i översättning året därpå under titeln "Suggestioner") och har sedan dess etablerat sig som en av de främsta bland yngre franska författare, om än försäljningssiffrorna pekat neråt efter den osannolikt framgångsrika debuten.
"White" är hennes fjärde roman på svenska och den bekräftar utvecklingen från fantasteri, satir och publikfrieri till en mera sofistikerad, sublim och avancerad prosakonst. Det iögonfallande underhållningsvärdet är också begränsat i denna roman vars titel dels anspelar på ett europeiskt forskningsprojekt i Antarktis, dels -- och en smula subtilt -- på den ena centralgestaltens efternamn, Blanco.
Men under den blanka ytan och neutrala berättarstilen stegras dramatiken och spänningarna, såväl i själva textens gravitetiska upplösning av tidens kronologi och rummets dimensioner som mellan dessa i den torra kalla tomheten utkastade och av lagandan ömsesidigt beroende gestalter. Likt ovanligt trevande magneter dras fru Blanco -- Edmée, fransyska bosatt i Houston, gift men barnlös -- och Peter Tomson till varandra. De är bägge ingenjörer i 30-årsåldern, hon ansvarig för radiotelegrafin, han för el och värme. Minsta försummelse från Peter kan, förstår man, få fatala konsekvenser.
Utan att röja förloppet och avslöja upplösningen, bör det påpekas att både Edmée och Peter bär på så mörka erfarenheter att minnesförlusten ibland tycks utgöra överlevnadens förutsättning. Och att nu-planet är en näraliggande framtid, ca 2020, med astronauter på Mars och i den tjocka isen gömda och för mänskligheten avgörande faktorer som ett antivirus eller en förintelsebakterie. Mot detta står tillbakablickarna på strapatserna hos tidigare polarforskare som Scott och Amundsen. Samtidighet är Darrieussecqs litterära adelsmärke.
Och med tanke på att en av hennes tidigare romaner heter "Fantomer" är det väl rimligt att det vita berättandet i tredje person emellanåt kryddas av första person pluralis: "Vi fantomer" har kort sagt ett ord med i laget. Mysko? Inte i sammanhanget.