Émilie du Chatelet skickades som 16-årig skönhet till Ludvig den XV:s hov i Versailles för att giftas bort. Där spelade hon skjortan av halva hovet på hasardspel samt utmanade chefen för livgardet på duell.
Så blev hon i alla fall gift ute på landet, men var snart tillbaka i Paris. Nu träffade hon Voltaire. De blev blixtkära och höll sedan ihop under ständiga gräl.
Émilie var sannolikt ännu mer skarptänkt än Voltaire (därav spelvinsterna) och samtidigt som hon avverkade den ena högadliga älskaren efter den andra trängde hon in i Newtons skrifter och moderniserade deras matematik. Och så kunde hon sjunga opera!
När hon blev gravid vid 42 års ålder räknade hon med att dö i barnsäng och började arbeta dygnet runt för att hinna sammanfatta sina vetenskapliga insikter. Tyvärr hade hon räknat rätt även denna gång. Fyra dagar före förlossningen var hon klar med att formulera principen om energins oförstörbarhet, en av fysikens grundsatser. Sen var det slut.
Biografin om Émilies och Voltaires gemensamma liv kan läsas som en roman. Det är en berättelse om två udda personer, som tyr sig till varandra i en oförstående och farlig värld, och samtidigt är för starka för att inordna sig i ett parförhållande. Från brevcitat, dagböcker och hemliga polisprotokoll får Bodanis fram ett gripande dubbelporträtt.
Även Bodanis verkar ha blivit förälskad i Émilie, och eftersom kärlek förblindar saknas bland alla källhänvisningarna ett appendix som styrker hans tes om hennes vetenskapliga betydelse. Kan det verkligen vara sant?
PER ASPENBERG