KONST
Christer von Rosen:
Sena bilder
Galleriet Mejeriet, Vadstena
Pågår till 27/11
"Om man på lite avstånd betraktar dagens konst och försöker sia om vad som kommer att överleva, kan framtiden te sig ganska mörk. Men söker man i stället efter de konstutövare som kan sägas ha en personlig och uppenbar täckning för sina prestationer, blir situationen något ljusare.
Utan vidare skulle jag vilja räkna Christer von Rosen till dem; han tillhör den unika krets av människor som tycks vara födda udda -- fullständigt omöjliga i all annan verksamhet än just den konstnärliga."
Så inledde Börje Sandelin sin presentation av Christer von Rosen i tidskriften Paletten för 40 år sedan. Beskrivningen verifieras indirekt av konstnären själv i dag, som säger sig ha varit för dum för att kunna ägna sig åt något annat än konsten.
Och konkret illustreras detta i samband med utställningen "Sena bilder", som inte är en expo vilken som helst utan presentationen av ett livsverk. Den omfattar 130 akvareller och dessutom en mängd blad ur konstnärens privata skissböcker.
Självklart ger en sådan samling arbeten av von Rosen en god uppfattning om bredden och mångsidigheten men framför allt om livsnerven, den röda tråden i konstnärens utveckling, värdefullt kompletterad med den bok som utges i anslutning till utställningen.
Christer von Rosens bilder har, enligt min mening, genom åren pendlat mellan det mest självutlämnande och den mest distanserande ironi. Något som med eftertryck bekräftas här. Hans tidiga sökande efter fotfäste i den konstnärliga tillvaron ledde honom stundom vilse, när han före debuten 1958 gjorde sonderingar inom såväl spontanismens formupplösning som det stringent figurativa. Självporträttet från 1947, under Ragnar Sandbergs färla på Akademien, visar dåtida stilideal, att jämföra med sentida speglingar. Bland inspiratörer nämner han inte oväntat Holbein och Dürer, mera överraskande dansken Eckersberg.
Ett genomgående tema har de existentiella frågorna utgjort, från konstnärens kontakter med spiritism och parapsykologi till senare bilder, gärna textsatta, som vittnar om fördjupad religiositet och en hinsideslängtan.
Hans "Himmelsfärd" företas i en veteranbil; en landsatt helikopter kommer för att hämta honom och öppnar det svarta hålet att stiga in i. Han ber också om en värdig död, inte i bilkrasch eller eldgivning utan med en hand att hålla i.
Och på gravstenen står "Gud! Var hos mig!" Låt oss dock hoppas att Christer von Rosens sena bilder inte är hans sista! 77-åringen har ännu mycket att ge oss.