Wallenbergs
Dokumentär av filmaren Gregor Nawinski
Visas i SVT1 2/1 kl 20. Repris 3/1 kl 17 och 4/1 kl 13.05
Det sociala arvet, vad har det egentligen för betydelse, hur starkt är det? Är det först när det är extremt åt något håll som det blir intressant?
När vi pratar underklass och överklass är det sociala arvet ständigt närvarande, men hur är det för oss mittemellan? Är medelklassen inte precis lika fast i sin "roll" och sitt arv? Kommer någon någonsin undan?
Är det någon som vet vad det innebär att ha ett socialt arv att bära på så är det pojkarna i familjen Wallenberg. Familjen är allt och kapitalet ska förvaltas.
Dokumentärserien "Wallenbergs" kryper då och då under skinnet på familjen Wallenberg, hittar små emotionella kryphål där den plikttrogna fasaden inte riktigt orkar hålla emot, främst i samtalen runt Marc Wallenbergs självmord 1971. Det är då den här tre timmar långa dokumentärserien är riktigt fängslande. Det är när den i dag 80-årige Peter Wallenberg slår ner blicken och nästan viskar att han helst inte vill pratat om den sista gången han träffade sin far som "Wallenbergs" är riktigt kännbar och intressant. Då hjälper inga miljoner eller finansimperium, då skär sorg och besvikelse obönhörligt rakt igenom finsalongens lufttempererade stillhet.
I övrigt känns "Wallenbergs" alltför grund för att leva upp till sitt anspråk att vara den definitiva skildringen av dynastin Wallenberg. Den rent historiska berättelsen kryddas med unika bilder men stannar strax under ytan. Ett obekräftat avslöjande om Jacob Wallenbergs inblandning i attentatet mot Hitler räcker inte. Men det är väl helt enkelt så att storfinansen inte har något att vinna på att släppa in media och livstecknare i sammanträdesrummen. Det här är ingen makt som ska förtjänas eller röstas om, det här är makt som går i arv.
MATTIAS AHLÉN