Walter Isaacson: Steve Jobs

Det nördiga nätforumet Reddit gillar roliga katter, amerikansk politik och datorer. Den femte oktober i år var endast två ämnen gångbara på sajten. Det ena var att Apples vd Steve Jobs på eftermiddagen gick bort i sviterna av sin cancer. Det andra var att några 20-åringar hade slagit upp tält i Zuccotti park i New York och svurit trohet till de understa 99 procenten av inkomstpyramiden. Occupy-rörelsen var född.

De som läser Walter Isaacsons biografi "Steve Jobs" för att få tips om hur de själva kan nå den rikaste procenten blir besvikna. Historien om hur Steve Jobs "uppfann" persondatorn och fick tio siffror på sitt kontoutdrag är intressant, men allt för osannolik för att fungera som instruktion eller ens inspiration.

Att skriva ett CV åt karln känns omöjligt, jag tyr mig till Isaacson för att få klarhet i de magiska färdigheter som hyllningskörerna efter hans död har tillskrivit honom.

Medgrundaren och datorgeniet Steve Wozniak stod för bolagets succéstart i början av 80-talet. För de senaste årens pengaregn delar Jobs äran med företagets chefsdesigner Jony Ive, logistikern Tim Cook (företagens nuvarande VD) och många andra. Däremellan finns en medeltid, ett mörkt hål som i Isaacsons version präglas av tvära kast mellan hopp och förtvivlan.

Inget tyder på att Steve Jobs under sina sista månader i livet försökte regissera Isaacson, även om han gav ett 30-tal intervjuer inför bokens tillkomst. Det fula och avskräckande har fått bre ut sig. Isaacson lyckas att fånga den mörka sidan av Jobs i bland geniala, men ofta absurda filosofier. Grundandet av dataföretaget NeXT gav honom utrymme att helt löpa amok under några år i slutet av 80-talet. Inga utgifter sparades på den kubformade datorn som inte levde upp till ens en bråkdel av försäljningsprognosen.

"America loves an underdog" brukar det heta. Historien om hur Jobs kom in från kylan för att ta Apple från ruinens brant till att bli värdens högst värderade företag måste vara en våt dröm för Hollywood. För visst kommer det att bli film av spektaklet.

Boken försöker tack och lov inte räta ut frågetecknen kring Jobs. Fram bakom de berömda power point-presentationerna träder en otrevlig och hänsynslös person som vid flera tillfällen bidrog till den översta procentens aura av girighet.

Trots ett groende förakt för Jobs rika gelikar var det säkert någon som från sitt tält i Zuccotti park twittrade ut "Vila i frid Steve" från sin äppeldator, karvad ur ett enda stycke aluminium.

Att Jobs varken var programmerare, designer eller ekonom har säkert bidragit till mystiken kring honom. Apples envåldshärskare var inte bakbunden av marknadsundersökningar och avkastningskrav, under honom rådde ett fanatiskt fokus på själva produkten.

I teknikpressens hyllningar kallas han "visionär". Men bilden i Isaacsons bok är att Jobs led av glappkontakt med det rationella och en i det närmaste total avsaknad av de sociala konventioner som reglerar mänskligt samarbete.

Ingen psykopat i kostym, men väl en djupt underlig människa i svart polo och urtvättade jeans.

Geni och visionär. Hyllningarna efter Steve Jobs död ville aldrig ta slut. Men Correns recensent hittar en annan bild av mannen som alltid gick klädd i svart polotröja och urtvättade jeans.