Yes box allright. Varför säger man så? Denna intressanta fråga dök upp hos Språkspalten. Uttrycket är ju ett bejakande, ett slags utbroderat "ja" kanske man kan säga.
Andra har funderat på det här och flera förklaringar har lanserats. Någon har hävdat att det är en förvrängning av "yes, boss". Andra har tänkt sig att det var boxare som sa så för att visa att de skulle följa reglerna. (Box kan ju betyda båda "slag" och "låda".) Det syftar på en ja-ruta man kryssar i, har en del tänkt sig.
Men förklaringen är en annan, har folklivsforskaren Bengt af Klintberg visat. Uttrycket är resterna av en tidigare vida spridd skämthistoria som knyter an till den svenska emigrationen till Nordamerika. Den handlar om en person som oroar sig för bristande språkkunskaper inför Amerikaresan, men blir lugnad med att det räcker att kunna de här tre orden. Väl på plats bevittnar han ett slagsmål där en person dör. Polisen frågar honom om det är han som är skyldig: "Yes." Hur gick det till? "Box." Följ med till finkan! "Allright."
Historien är spridd över stora delar av världen, med lite variationer, men där poängen hela tiden är att visa på risken med bristfälliga språkkunskaper. En mycket lik historia finns belagd så långt tillbaka som till 1300-talet. Då handlade det om walesare i England.
Lösryckt ur sitt sammanhang har uttrycket ibland fått illustrera hur hemvändande svenskar ville verka lite märkvärdiga. Som i en västgötsk historia där en bondkvinna berättar om sin son: "Min son har blivit så gruveliga lärd sen han kom hem från Amerikat. När jag ber'en gå etter vann, svarar han: Yes box allright käring, ta pytsen och bär själv!"