För 35 år sedan rusade "stöckhölmera" fram som jehun på den smala grusvägen mot Gärdala station och vidare till det lilla torpet Lövsveden.
"Stöckhölmera" var bland andra folkkära artister som Allan Edwall, Gus Dahlström, Loffe Carlsson, Bellan Roos, Christina Stenius och Hans Strååt. Alla deltog de i SVT:s dramatisering av Stig "Slas" Claessons berättelse "Vem älskar Yngve Frej?" om gamlingarna på landsbygden långt ute i ingenstans som tyckte att de var så gamla och omoderna att de satte upp skylten "Fornminne" i stället för gårdens namn.
Filminspelningen lever i folks minne fortfarande.
- Den kommer jag allt ihåg, säger Walter Hahn som bor längs vägen.
- Framför allt hur bråttom de hade på vägen.
- Det var bråttom. Vi hade ont om tid, säger Malle Jöever som var inspelningsledare.
- Allan Edwall spelade in Emil i Vimmerby, regissören Lars Lennart Forsberg hyrde ett torp i Räckskog vid Ämmern och någonstans däremellan var vi tvungna att spela in. Vi hittade ett perfekt ställe men när det gamla paret som bodde där läste att det skulle förekomma nakenbad i filmen tackade de nej.
Malle Jöever berättar att hon med karta i famnen "nog körde varenda småväg som fanns" för att hitta en stuga i tid, innan skådespelarna måste åka till andra engagemang. Och plötsligt låg den framför henne.
Allan Edwall inkvarterades i trakten av Håkantorp, Loffe Carlsson på Hallsta och även Rimforsa folkhögskola togs i bruk.
- Det blev en trevlig inspelning och slutfesten i Hallsta skrev ju ni om i Corren.
På något sätt har Slas lilla mästerverk blivit sanning 35 år efteråt. Skylten "Fornminnen" är numera fastspikad på dörren till Gärdala skola och pekar in mot skådespelerskan Maud Backéus och konstnären Lennart Berglunds bostad.
Där bor de i dag "i ingenstans" och litar på att elen fungerar och att det inte snöar mer än att man kommer åt veden.
Maud Backéus, som fyllde 77 häromdagen, hade ett förflutet inom ungdomsteatern och spelade en av huvudrollerna i Roy Anderssons "En kärlekshistoria" 1970. För henne blev inspelningen ett möte med många gamla bekanta, som Loffe Carlsson.
- Honom hade jag regisserat i ett barnmusikaliskt spektakel, säger hon när vi styr mot "Yngve Frejs grav".
Maud Backéus fick sköta skådisarnas kläder.
- Ganska tufft för i tv fick ju inte Allan ha slips i ena scenen och bälte i den andra.
Även hönsen som skulle vara med tog Maud hand om. Hon hamnade också på filmrutan. Se på stadsborna som frågar om mattor så upptäcker ni henne.
Scoutgården Lövsveden, ägd av Linköpings stift, ligger i vintrig Törnrosasömn när vi kommer fram, men husen känns igen.
Maud påpekar att tipset som ledde teamet dit var hennes.
- Och där var skomakeriet, säger hon och pekar på ett av husen.
- Det hände mycket roligt på inspelningen men jag måste berätta om rekvisitören. Han hade jagat en lie med horn som handtag på vartenda museum utan att lyckas. Så gick han in i granngårn för att fråga en sak och där hängde just en sådan lie på en vägg.
Men var fanns Yngve Frejs grav - det vill säga den samling stenar som de nyfikna turisterna förevisades i tron att det var ett "fornminne".
- Det är någonstans här, säger Maud och så travar vi iväg. Gudrun och Per har rumsterat om i skogen men så småningom tror Maud att vi har hittat "graven".
- En samling stenar vilka som helst, säger hon och skrattar vid det fornminne som fick Sverige att le framför tv:n.
Och Yngve Frej lever och frodas.
- Mitt barnbarn som föddes året därpå döptes faktiskt till Yngve Frej, säger Maud Backéus.
- Det var länge sedan men det var en varm, somrig och trivsam inspelning, minns regissören Lars Lennart Forsberg.
- Tänk att det gått en nästan hel generation sedan dess.
"Vem älskar Yngve Frej?" visas i SVT2 i morgon kl 21.05.